Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargen offras för Centern

Gynnsam bevarandestatus är begreppet för dagen. Den proposition (regeringsförslag), En hållbar rovdjurspolitik, som miljö­minister Lena EK (C) presenterade i går hade detta begrepp som centralt i sina skrivningar.

Annons

Underlaget för proposi­tionen är visserligen bland annat Vargkommitténs rapport, som lades fram av ­Peter Egardt för några veckor sedan, och som landade i en välavvägd balansgång mellan intressen som är emot och för rovdjuren, främst vargen.
Ändå är intrycket att propositionen ställer sig några snäpp närmare rovdjursmotståndarna, som framför allt är emot vargen.

Dagens vargstam bedöms vara mellan 350 och 400 djur. Det är färre än de 700 till tusen djur som vissa forskare och naturvårdsintressen anser vara en livskraftig stam. Men det är fler än de cirka 40 som vargarna var runt 1995.
I propositionen talas det om att vargstammens gynnsamma bevarandestatus, den nivå där risken för inavel riskerar att uppstå, är på 170 till 270 djur. Mellan raderna betyder det att halva dagens stam kan skjutas bort i den jakt, licensjakt, som avses införas och ha sin klargörande instans på regional nivå.
Egardts kommitté föreslog omfattande resurser för stängsel för exempelvis får, god ersättning vid rovdjursrivna djur (får) och annat som skulle ge ökad ­acceptans för rovdjur (varg) i glesbygden, där de djuren främst finns.

Regeringens proposition verkar vilja uppnå ökad ­acceptans genom (även) en mindre total stam av varg, men även björn.
Björnarna bedöms i dag vara cirka 3 300 och minsta gynnsamma bevarandestatus anses i propositionen vara mellan 1 100 och 1 400. Övriga landlevande rovdjur är järv och lo. Också de är i dag lite fler än deras bevarandestatusnivå anses vara.

Rovdjursfrågan är känslig och laddad som ämne i särskilt gles- och landsbygden. Där finns ofta intressen, vanligen med kopplingar till jakt, som vill ha så få rovdjur som möjligt starka. I ­alla fall framstår de som starka, de brukar höras mycket med sina argument.
Dalarna är ett av länen med många rovdjur, inte minst varg. I länet har partipolitiska aktörer försökt få den egna kommunen att bli fri från vissa rovdjur, främst vargen. De senaste åren har väl sådana förslag framförts i Vansbro, Rättvik och Älvdalen med varierande ­(ytterst begränsad) framgång och uppslutning.
Rovdjursfrågan är, liksom exempelvis utrikespolitiken, en nationell fråga och inte kommunal så förslag som förklarat egna kommunen som vargfri har inte kunnat antas.

All respekt för att rovdjur­en, med vargen i spetsen, kan vara problematisk för exempelvis djurhållare i glesbygden. Därför är det bra att resurser föreslås till stängsel och ersättning för rivna djur, samt att möjligheter att lättare få jaga störande rovdjursindivider kan komma att införas.
Men den av centerpartisten Lena Ek i går framlagda propositionen om rovdjur­en verkar ha som inriktning att klara en minsta nivå i form av spärren på fyra procent till riksdagen för framför allt Centerpartiet, som har en minister som har hand om rovdjursfrågorna.
Både Naturskyddsföreningen och Världsnaturfond­en är ju kritiska mot de låga nivåerna i propositionen på bevarandestatusen för särskilt vargen. Troligen har den borgerliga regeringen, med det centerpartiledda departementet som handlägger rovdjursfrågorna, lyssnat mycket på jaktintressen och andra som vill ha så få rovdjur, särskilt varg, som möjligt.

Kanske räddar propositionen viktiga röster åt Centerpartiet så att det ska hamna på ovansidan av riksdagsspärren. Men Sverige får svårt att tala om vikten av att bevara utrotningshotade rovdjur i andra länder då man, av denna proposition att döma, har en låg tolerans för rovdjur i det egna landet.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se