Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Växterna blir som en länk till historien

Pomologen Olle ­Ridelius tog alla sina ­sinnen till hjälp i lördags för att artbestämma de äpplen som dalfolket ­tagit med sig till Staberg utanför Falun.
Där var det skördefest och invigning av länets nya kulturreservat.

Annons

Sensommarsolen fick den 300 år gamla barockträd­gården i Staberg att lysa av färg när det dukades upp till skördefest i lördags.
Pumpor, sallat och andra spännande grödor radades upp på olika bord.

Men längst kö var det till äppelkännaren Olle Ridelius som kände, såg, luktade och inte minst smakade sig igenom påsvis med äpplen.
– En Gyllenkroks tror jag, säger han och tar en krasande tugga.
– Och här ser ni nästan runda kärnor. Det här äpplet är självfertilt, säger han och lutar sig närmare en annan, ituskuren, frukt.

Först i kön stod Gun Landén-Slars och P-O Slars. De hade med sig äpplen från 16 olika träd.
– De är från en gammal släktgård i Utby i Rättvik. Det har irriterat mig länge att jag inte vetat vad det är för sorter. Nu ska jag köpa brädlappar och skriva namnen, säger Gun.
Åtminstone vid de flesta av träden. Olle Ridelius gick nämligen bet på några sorter.
– Hade vi varit i Sörmland hade jag sagt Ökna lökäpple, men nu måste jag nog besöka trädgården, säger han.

Det var inte bara äpplen på skördemarknaden i Staberg. I flera hundra år gamla barockträdgården växer både det ena och andra. Exempelvis kronärtskockans kusin kardon, vars blad är som plymer.
– På 1700-talet lindade man tyg eller papper om stjälkarna och lät det vara kvar några veckor. Sedan åt man stjälkarna som sparris, säger trädgårdsmästaren och etnologen Helena Kåks, som dock inte själv smakat än.
– Man experimenterade mycket i trädgården på 1700-talet. En sådan här trädgård hade man för att visa sitt välstånd.

Trädgården är färggrann i höstsolen. Här växer grödor som kan ha vuxit där även på 1700-talet.
– Vanligt folk åt kål och rovor och ärtor, men det här var en finare trädgård. Det här är som en provkarta av art- och sortrikedomen, säger Helena Kåks.
Den som går längs trädgårdens snörräta gångar gör på sätt och vis en tidsresa flera hundra år tillbaka i tiden.
Helena Kåks är glad över att både Stabergs trädgård och hela bergsmansgården nu är skyddade som kulturreservat.
– Jättekul att det blev av. Det ger större möjligheter att jobba med det här som en helhet, säger Helena, som hoppas att det nu blir mer aktiviteter i Staberg som berättar om hur det var att leva i Dalarna på 1700-talet.

Jennie-Lie Kjörnsberg
jennie-lie.kjornsberg@daladem.se