Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem kan man lita på?

Annons

Ja, jag såg faktiskt Obamas limousin passera längs Stockholms ström i onsdags, vid lunchtid. Bakom en skog av höjda i-phonekameror. Och med slottet i fonden för att markera att det var det amerikanska kungahuset som hyllades.

Jag var där för att läsa in en satirisk dikt om presidentbesöket, en rimmad dagermansk dagsedel, som på kvällen visades i SVT:s kulturnyheter.

Vid femtiden befann jag mig sedan på Medborgarplatsen. Allt större skaror demonstranter samlades för en manifestation mot USA:s avlyssning av världens medborgare och mot den fortsättning av kriget mot terrorismen som Obama bedriver med den dödliga leksak som kallas drönare.

Sedan 2009 har någonstans mellan tre- och femtusen människor dödats i dessa drönarattacker, i Pakistan, Yemen, Afghanistan. Många civila har mördats. Samtidigt som drönarattackerna förmodligen bryter mot allt vad krigslagar och folkrätt heter och öppnar för andra stormakter att göra detsamma.

Den Barack Obama som de flesta av oss trots allt ganska starkt känner för – han är ansvarig för detta dödande.

Igår gladdes jag åt att Obama när han besöker Ryssland för G20-mötet tänker träffa landets gayaktivister!

Och när jag i onsdags höll tal försökte jag uttrycka den där kluvenheten som många känner för Obama: Alla förhoppningar han ingav dem som tror på det andra Amerika – och samtidigt det faktum att han leder en supermakt som åsidosätta alla internationella regler när de egna intressena står på spel.

Sensommarsol. Mikael Wiehe steg upp på trappan till medborgarhuset, faktiskt bara några meter från Anna Lindh-monumentet i glas. Han funderade på vilken av sina sånger han skulle sjunga när Obama var i Stockholm.

Det blev – ”Vem kan man lita på”.

*

Riksbanken, vad är det jämfört med en amerikansk kunglighet?

Man kan i alla fall lita på Riksbanken: den lyfter aldrig ett finger för att minska arbetslösheten. Igår meddelade Riksbanken att den låter räntan ligga oförändrad på en låg nivå. De vågar inte sänka den av rädsla för det gigantiska skuldberg som svenska hushåll fortsätter att bygga på.

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: Vi lever i ett räntesamhälle. Ekonomisk politik har reducerats till vad Riksbanken gör eller inte gör.

Det som i realiteten därmed har skett är att politiken, det vill säga Finansdepartementet, slutat bedriva konjunkturpolitik.

Hur illa det är ställt med det allmänna medvetandet och den mediala rapporteringen framgår av det faktum att Anders Borg så lätt kommer undan när han påstår att regeringen snart kommer att lägga en expansiv budget.

Så är det inte.

Med skyhög arbetslöshet och ganska låg fart i ekonomin borde ekonomin stimuleras mycket starkare. Massiva offentliga investeringar i bostäder, järnvägar och miljö plus bättre a-kassa och socialförsäkringar: det är den medicin som nu skulle behövas.

Men Anders Borg är inte intresserad. Och fokus hamnar istället på räntepolitiken. Det speglar följande: Politiken har abdikerat och istället låtit tjänstemännen i Riksbanken uppstiga till makten.

*

Vad blev kontentan av Obamas besök i Sverige?

Förmodligen detta: att Sverige anpassade sig ännu litet mer till denna stormakt.

Reinfeldt uttryckte sin förståelse för Obamas sätt att resonera kring en attack på Syrien och det gick som jag trodde för några dagar sedan: Han vek ner sig.

Ungefär så här resonerade nämligen Reinfeldt på presskonferensen i onsdags eftermiddag: Vi är ett litet land och därför håller vi på FN-stadgan, men eftersom USA är en stormakt så har vi förståelse för att stormakten bryter mot denna stadga.

Vad är det? Svar: Det är undfallenhet.

Jag visste att jag kunde lita på Reinfeldt!

*

Dagarna går. Men sensommarvärmen består. På lördag är jag i Leksand, för att kåsera litet om trädgårdsodling på Hildasholm där den årliga skördefesten äger rum.

Jag gillar verkligen Hildasholms trädgård och blev glad när jag såg att de fått pengar någonstans ifrån så att verksamheten säkras en tid.

Jag har pratat om trädgård många år i rad på Hildasholm, utom förra sommaren, då ett benbrott i familjen stoppade det.

När man går i en trädgård försvinner tankarna på räntor, Syrien, amerikanska presidenter.

Under ett äppelträd silar ett annat ljus än kunskapens ned: stillhetens ljus, det som är nödvändigt för att man ska orka skriva om det jag nämnde nyss. Ja, det som är nödvändigt för att hantera kunskaperna.

Att det blir en rik äppelskörd varje år kan man inte lita på. Men man kan lita på den känsla som infinner sig när man närmar sig ett äppelträd.

P.S. Den där satiriska dagsedeln ligger på nätet, på SVT:s hemsida.



Vad blev kontentan av Obamas besök i Sverige? Förmodligen detta: att Sverige anpassade sig ännu litet mer till denna stormakt. Jag visste att jag kunde lita på Reinfeldt!

Göran Greider
goran.greider@daladem.se