Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vem sätter etikett på ”problembarnen?”

Jag sprang på begreppet Indigobarna häromdagen när jag av ingen anledning alls googlade på amfetamin. Det verkar som de på allvar är här nu. Barnen som initierar förändring. Barnen som är en del av den oundvikliga utvecklingen. De flesta av oss vanliga ser naturligtvis inte det på det sättet. Tvärtom.

Annons

Det här är barn som vet vad de vill. Pang på process. I deras värld finns inget mitt emellan. De är självständiga, kreativa, frikostiga och smarta och aldrig någonsin rädda att ifrågasätta och de älskar att få ge.
Ärlighet är ett utmärkande drag. De är experter på att läsa av allt och alla. Direkt genomskådar de lögner och falskhet. De tror på det omedelbara. Jag vill krama dig, nu gör jag det. Barnen med en snabbhet och intelligens som idag ses som ett problem men som också kan tolkas som ny och anpassad till morgondagen. Barnen som har kontakt med och som lever på en högre frekvens.

Tidigt uppvisar de en djup och konsekvent empati för världen. En empati som till skillnad från oss andra intensivt växer med åren. Ofta upptas deras vardag av att fundera över hur naturen, djuren och människor i nöd ska kunna få det bättre. De vill vara vän med allt och alla och är beredda att ta stora risker för det de tror på. Men de här barnens höga energi gör att de kan bli destruktiva om de inte får rätt vägledning. Och nu börjar skolan igen.
Men det finns säkert kompetens i skolvärlden som också är insatt i profetian om Indigobarnen och som kan berätta om barnen ur det perspektivet och möta utmaningen med de ögonen. Det kanske är bildlärarens uppgift? Men jag vet att det är helt andra uttryck, beskrivningar och infallsvinklar som används i fikarummet, skolkorridoren och på mötet och överhuvudtaget i samhället än ett begrepp som indigobarn om och kring dessa små och stora och levande medmänniskor.

Barn och vuxna jobbar och kämpar heroiskt för att smälta in. Men vare sig det handlar om små eller stora människor i små eller stora skolor, systemet passar inte alla och när så är fallet och fler och fler fall blir det för varje dag, är det naturligtvis aldrig fel på systemet.
Därför kommer under hösten flera av dessa barn att ramla in i skolutredningar och mer eller mindre dumförklaras. Diagnoser ställs; Hyperaktiv, Asperger, ADHD.
Ofta händer ingenting i början. Men anpassar barnet sig inte väntar spektakulära åtgärder runt hörnet. Enligt KMR, kommittén för mänskliga rättigheter, kalkylerar läkemedelsindustrin med att minst 10 000 barn ska beordras att ta amfetamin under de närmaste terminerna och åren.
ADHD: Attention Deficit Hyperactive Disorder eller Attention Dialed to a Higher Dimension. Vem vet?

Martin Lindström