Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vi måste dela på jobben

Det nuvarande ekonomiska systemet leder till miljöförstörelse, skriver Stig-Olof Holm.

Annons

För att minska arbetslösheten föreslår regeringen ett 5e jobbskatteavdrag. Strategin är att om de som har ett arbete får lägre skatt ska deras konsumtion öka. Tanken är att detta ska medföra att företagen får sälja mer och får då råd att anställa arbetslösa. Men regeringen verkar bortse från att en ökande konsumtion även medför ett ökat uttag av naturresurser, vilket i sin tur medför ökande miljöförstöring. Med regeringens jobbstrategi blir det miljön som får betala priset för fler jobb.

Den amerikanske statsvetaren Lester Milbrath har beskrivit hur det nuvarande ekonomiska systemet leder till miljöförstörelse: Olika företag konkurrerar med varandra om marknadsandelarna. Det företag som har de lägsta priserna blir vinnare i konkurrensen. Priset pressas genom rationaliseringar, så att kostbar arbetskraft kan avskedas.
Rationaliseringarna medför således ökad arbetslöshet. Konkurrensen medför även att företag slås ut vilket späder på arbetslösheten ytterligare. Men genom att priset på produkter sänks ökar köpkraften hos de som alltjämt har kvar jobben, de kan därmed köpa mer produkter från nystartade företag, nya företag kan etablera sig.

Dessa kan i sin tur återanställa de som mist jobben på grund av rationaliseringsprocessen. Tillverkningen av nya produkter kräver dock ett ökat uttag av naturresurser, ökad miljöförstörelse. Detta Millbrath´s drivhjul för således samhället mot minskande hållbarhet.

Den kanadensiske ekonomen Peter Victor har som en lösning på miljödilemmat föreslagit att jobben ska delas i stället för att fler jobb skapas genom ökad tillväxt. Victors förslag ligger på nationell nivå. Om konkurrensen mellan länder och regioner fortsätter riskerar dock miljövinsterna till följd av en delning av jobben i ett land snabbt ätas upp av konsumtionsökningar i andra delar av världen, en så kallad rekyleffekt uppstår. Därför krävs även en internationell överenskommelse om långsiktig nedtrappning av konsumtionen.
En start på en sådan framtida väg skulle kunna vara en ny Bretton woods överenskommelse, det vill säga liknande det som de västallierade länderna initierade 1944 under pågående världskrig. Då grundades Världsbanken och den internationella valutafonden. Åtgärderna i Bretton Woods vidtogs när katastrofen, världskriget, redan var ett faktum.

Nu bör världen agera innan katastrofen slår till på nytt. Situationen är visserligen nu i mångt och mycket mer komplicerad jämfört med 1944, antalet människor har mer än fördubblats, fler länder har tillkommit. Men det bör inte få ligga i vägen för en ekonomisk omstart. Dagordningen vid en sådan konferens bör innefatta militär nedrustning, samordning av valutor, miljöbeskattning av uttag av naturresurser, det vill säga grundförutsättningar för att uppnå en utplaning av uttagen av naturresurser till de nivåer som är långsiktigt hållbara.

Dessa förslag kommer att väcka protester, men en fortsättning av nuvarande världsekonomi leder obevekligen mot ett slutrace om de sista kvarvarande naturresurserna, något som inte ens vinnaren av racet har någon nytta av. Vi behöver i stället gemensamma mål för mänskligheten samtidigt som en anpassning av behoven till de långsiktiga tillgångarna upprättas. Detta är vi skyldiga kommande generationer.

Stig-Olof Holm