Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Viktigt med konstnärlig frihet

Synpunkterna på spelfilmen om Monica Zetterlund torgförs nu av kunniga filmvetare trovärdigt underbyggda av psykologiska referenser. Fadersporträttet utsattes först för ifrågasättande, sedan kom Tomas Axelsson med en vidare tolkning av den smygmanipulation som sker när den konstnärliga friheten riskerar att förväxlas med autenticiteten. Bio-pics [biografiska skildringar av berömda personer med inslag av fiktion] är marknadsmässigt gångbara och drar folk till biografer och TV-soffor.

Annons

Ja, Tomas Axelsson går så långt att han menar att vi förlorar vår källkritiska medvetenhet genom detta exploaterande av kändisars liv i fria filmproduktioner.

Min spontana reaktion är att det knappast kan vara verkningsfullt att vända sig emot den fria konstutövningen med dessa argument. Ska det finnas en kultur värd namnet så får vi inte tumma på den konstnärliga friheten! Även om det råkar bli en viss slagsida mot det autentiska när våra kulturella eller politiska ikoner försvinner från scenen.
Är uttrycken kränkande, eller om det handlar om illvilligt förtal, så kan detta diskuteras med upphovsmännen (som i Call girl), eller åtal väckas. I övrigt tror jag att vi som tittare har goda möjligheter att skilja fiktion från verklighet.
Ska udden riktas mot något speciellt håll, så är skolans mediekunskap inom ramen för svenskämnet en måltavla. Hur förmedlas medievärldens kommersiella manipulationer i klassrummen? Speglas en kritisk mediegranskning mot tidsandans snabbt ökande krav på omedelbarhet, sensationslystenhet och behovstillfredsställelse?

Genomsyras mediegranskningen av denna kritiska hållning upp genom årsklasserna, finns alla möjligheter att se filmer om kända personers liv utan att blanda samman detta med det autentiska. Vikten av mediestudier blir inte mindre angelägen när vi vet hur stater, militär, politiker och andra påtryckargrupper manipulerar samhällsinformationen genom grav desinformation till medborgarna.
Vi lever i en reklamstyrd värld där vi överöses med information av subtil karaktär. Tänker här på de ljudduschar med reklambudskap som kan inteckna någon kvadratmeter här och var på t ex varuhus för att maximera köplusten.
Eller de sociala medierna, där de stora mediejättarna arbetar med subtila verktyg för att fånga oss aningslösa med så många kontakter som möjligt med drivkraften att kunna sälja reklam till stora kapitalstarka företag.
Allt det här vet vi, men avgörande är min egen förmåga att avkoda all manipulation. Det gör vi genom kunskap. Då tror jag också att vi kan bli immuna mot den form av påverkan som exempelvis bio-pics utgör och i stället njuta av den konstnärliga gestaltningen, samtidigt som vi bevarar autenticiteten i vårt inre.

Själv såg jag Monica Zetterlundfilmen med stor behållning och känner ingen fara med den bild den förmedlar, eftersom jag klarögt kan förstå skillnaden mellan fiktion och verklighet.

Erik O. Sjödin