Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vindkraft eller basindustri?

Vindkraftsbranschen vill att vi elkonsumenter till mångmiljardkostnad håller den under armarna, tills dess att europaintegrationen medfört att Sverige fått kontinentens högre elpriser. De höjda elpriserna medför då att basindustrins konkurrensvillkor kraftigt försämras. Tillhörande nätutbyggnad bekostas av skattebetalarna. Vi bör som väljare begära att de politiska partierna tydliggör sin ståndpunkt i dessa frågor inför valrörelsen 2014. Håller möjligen c- statsråden övriga regeringspartier som gisslan?

Annons

Vindkraften föröder vår natur. Dessutom sker Sveriges vindkraftssatsning då tekniken ännu inte är bärkraftig. Marknadspriset på el är idag hälften av det man behöver få in för att vindkraften ska gå ihop. Näringen överlever genom subventioner. Det är ofta vindstilla, och landets vindkraftverk hade 2012 en utnyttjandegrad av cirka 20 procent.

Vindkraftföreningen skriver att hela branschen blöder trots stöden, men att förhoppningsvis år 2020 kan man ta bort stödsystemen pga. fallande produktionskostnader. Kommer förhoppningen om lönsamhet att infrias? Ingen vet idag – och lång väg återstår.
Likväl utgår idag offentligt stöd till vindkraftsindustrin genom de s.k. elcertifikaten. Vi alla elkonsumenter och småföretag betalar via elräkningen. Det är en mångmiljardrullning som beräknas till mellan totalt 40 miljarder kr (enl. Kåberger) och 300 miljarder kr (enl. Radetzky) för åren fram till 2035 – beroende på hur mycket vindkraft som byggs. Energimiljarderna rinner som bekant snabbt då Näringsdepartementet håller i taktpinnen...
Elcertifikaten är ett produktionsstöd till dagens förlustteknik, såsom en gång varvsstödet.
Alla verk köps in från utlandet där teknikutvecklingen fortgår. Om vi nu väljer att stödja näringen, så vore det emellertid utveckling av bättre teknik som idag borde stimuleras. Tankfartygen blev inte tekniskt bättre av varvstödsmiljarderna, och såldes oanvända till skrotning.

Elcertifikatsystemet bör alltså inte omfatta vindkraften! Det är irrationell politik att nu investera på bredden i dagens olönsamma teknik. Vi har elöverskott under överskådlig tid framöver. Handlingsfriheten beträffande framtiden har vi kvar.
Regeringen skjuter nu framför sig frågan om elcertifikaten – bortom valet 2014 – genom att hänvisa till en kontrollstation i systemet 2015. Genom generöst stöd till vindkraftsindustrin bevaras enigheten inom regeringsalliansen, men vi frågar: Är detta ansvarsfull regeringspolitik, eller håller möjligen c-statsråden övriga regeringspartier som gisslan?

Varför fortsätter då vindkraftindustrin att bygga när siffrorna ser så dystra ut? Jo, man hoppas att den europeiska elmarknadsintegrationen inom några år ska medföra att det kontinentala Europas höga eltariffer ska komma att belasta även Sverige (tyska elkonsumenter betalar redan 2:50 kr/KWh). Då kommer kanske vindkraften att visa lönsamhet, samtidigt som elkonsumenter drabbas och vår elintensiva basindustri – skogs-, stål-, kemi- och gruvnäringarna – förlorar i internationell konkurrenskraft.

Vad säger representanterna för våra industriorter om detta? Är kunskapen spridd om innebörden av våra vägval? Företrädare för vindkraften hävdar att vi har i praktiken redan sålt ut vår handlingsfrihet till EU, så nu är det bara att anpassa sig. Men mycket återstår att definiera då det gäller integrationsprocessen, t.ex. tidplanen vad gäller byggande av överföringskapacitet till kontinenten. Ska vi lägga skattemiljarder på att nu bygga ledningssystem från alla vindkraftverken och till kontinenten, så att vårt elpris kan höjas och kraftindustrin hämta hem förtjänsterna?
Vilken är då Sveriges linje i frågan? Vad vill vi? Ska vi vara pådrivande för en snabb och total integration av elmarknaden i Europa, eller ska vi verka för en långsammare förändring? Kan vi lära något av Norge/Stoltenberg, som uttryckt en restriktiv hållning: Jag varnar mot de nyfrälstas tro på ett frisläppande av elexporten, som kan leda till högre priser både för vanliga konsumenter och industrin.

Vi har alltså tre frågor att ta ställning till. Den grundläggande frågan handlar om huruvida vi ska offra vår natur för vindkraftverken. Frågan om elcertifikaten handlar om huruvida vi, genom bidrag från elkonsumenterna, ska stödja vindkraftsindustrin i att nu investera oss fast i snart föråldrad teknik. Frågan om den europeiska elmarknadsintegrationen handlar om huruvida vi ska prioritera kraftindustrin med vindkraften framför vår basindustri.

Vi bör som väljare lyfta frågan, och begära att de politiska partierna tydliggör sina vägval i dessa frågor inför valrörelsen 2014. På lokal nivå bör vi i valrörelsen uppmärksamma hur respektive partier agerar i tillståndsfrågor där det varit aktuellt. Miljörörelsens ledning kan vi tyvärr inte hoppas på – den har redan tagit vindkraftindustrins sida.
Vem kommer att stå upp på naturens, elkonsumentens och basindustrins sida?

Jan Hedman,
aktiv i motståndet mot fortsatt vindkraftsutbyggnad i Vansbro kommun

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel