Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Vinterfest håller ännu stilen

Annons

VINTERFESTVinterfests konstnärlige ledare Martin Fröst definierar i årets programhäfte musik som en ”rit”; han gissar att en rituell dimension rentav utgör musikens själva ursprung. Konferencier Mira Bartow vidareutvecklade infallsvinkeln vid fredagskvällens konsert – som hon inledde med en liten föreläsning där hon i högstämda-filosofiska ordalag talade om musik som ”en ritual”; som något närmast ”heligt” – något som kan få ”vardagen att ge vika”.


Besläktade tankegångar återfinns hos Charles Ives – vars orkesterverk ”The unanswered question” fick inleda konserten. Musiken väller fram som glödande magma; Samuel Barber-romantisk. Den täta orkestermattan punkteras emellanåt av interfolierande blåsarinsatser. Ives beskrev själv sin komposition som ”ett kosmiskt landskap”

Invigningskonsert.
Medverkande: Anne Sofie von Otter, mezzosopran, Leif Ove Andsnes, piano, Dalasinfoniettan.
Dirigent: Michael Schönwandt.
Verk av Ives, Beethoven, Wagner och Kodaly.
Mora kyrka, 15
/2

Dalasinfoniettan spelade effektfullt och mycket samlat. Dirigenten, Michael Schönwandt, är ett under av närvaro. Hans taktgivning präglas av dramatisk nerv.
Pianisten Leif Ove Andsnes gjorde en stark och övertygande tolkning av Beethovens pianokonsert nr 2 – ett verk som inleds i gängse, lite galant wienklassicistisk stil, men efterhand sker en bråddjup fördjupning – och Andsnes, tillsammans med hela orkestern, lyfte verkligen fram denna nedstigning i det beethovenskt personliga.

Njutbart var det även att lyssna till Wagners förälskade tonsättning av Mathilde Wesendoncks dikter, här ljuvligt sjungna av Anne Sofie von Otter. Det är Wagner när han är som bäst: en intensitet som är både hypernärvaro och dröm (”Wenn Aug' in Auge wonnig trinken,/ Seele ganz in Seele versinken”).

Som smakfull avslutning: Zoltan Kodalys orkesterverk ”Danserna från Galanta”: folkmusikaliskt rotad musik, rytmisk, melodisk och smäktande (lite åt Smetana-hållet). Mot slutet galant; överdådigt ”ungerskt”. Lysande spel av Dalasinfoniettan – anförda av en dirigent som mot slutet uppsluppet började dansa medan han dirigerade.

Björn Gustavsson
kultur@daladem.se