Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Voteringar och regeringar

I de flesta val i olika länder blir det jämnt mellan regeringsalternativen. Även i Sverige brukar det bli jämnt mellan blocken. 1973 fick båda lika många mandat: 175. Och 1979 fick borgerliga blocket ett mandat mer än Socialdemokraterna och VPK: 175 mot 174.

Annons

I valet 2010 förlorade den borgerliga regeringen sin majoritet i riksdagen, trots att dess andel av rösterna ökade med drygt en procentenhet. Det berodde på att Sverigedemokraterna inte kom in i riksdagen 2006, trots att partiet fick nästan tre procent av rösterna. De andra partierna gynnades av det och de fyra borgerliga partierna kunde med drygt 48 procent av rösterna få en majoritet av mandaten: 178.

2010 gick inte det, för då fick SD utdelning på sina röster på 5,7 procent i form av 20 mandat. Ihop med de tre rödgröna partiernas 156 fick SD och de rödgröna en majoritet i riksdagen, med 176 mandat mot alliansregeringens 173.
Oftast har SD röstat så att regeringen fått igenom sina förslag, genom att lägga ned sina röster eller rösta för regeringen. Men i en del frågor har SD röstat med den rödgröna oppositionen. Det har lett till att regeringen förlorat de omröstningarna.

I höst har de främsta politiska frågorna varit det femte jobbskatteavdraget, som tar 12 miljarder kr i anspråk av reformutrymmet, och den ändrade brytpunkten för när statlig skatt ska betalas, som tar tre miljarder kr i anspråk av det utrymmet. Båda har ingått i regeringens budget. SD är för det femte jobbskatteavdraget, som bland annat ökar skillnaden i beskattning mellan dem som arbetar och pensionärer, till de senares nackdel.
Men SD är emot den ändrade brytpunkten för inkomstskatt, som sänker skatten för dem som tjänar över 36 000 kronor i månaden. Det är även S, MP och V.

Det går att ta initiativ i riksdagens utskott för att dela upp budgetens delar så att ändrad brytpunkt bryts ut och tas till riksdagen för omröstning. Budgetreglerna tillåter det, även om de borgerliga partierna hävdar att det strider mot de reglernas anda. Just denna ändring skulle dock stärka statens finanser med tre miljarder kr. Och det skulle ske utan att några jobb påverkades, eftersom regeringen i sin finansplan skriver att ändrade brytpunkten inte ger någon påverkan på jobben.

I förrgår var det omröstning, votering, om detta initiativ från oppositionen. På papperet skulle oppositionen få igenom det, eftersom de partier som ingår i den har tre mandat mer än regeringen. Men eftersom tre av riksdagsledamöterna från oppositionen, Mikael Damberg (S), Carina Hägg (S) och Jonas Sjöstedt (V), missade omröstningen, i den sistnämndes fall för att han trodde att han var utkvittad mot en borgerlig riksdagsledamot, vann regeringen omröstningen med en röst.

Det blir därmed en ändring i brytpunkten i skalan för statlig skatt så att den sänks för de som tjänar mer än 36 000 kronor i månaden. Det är dock inte säkert att det blir så. Det finns en chans till för oppositionen att få igenom sin linje om cirka en månad.
Det som hänt gällande ändrade brytpunkten har beskrivits som pinsamt och ett magplask i medierna. Man kan instämma i det.

Men själva händelsen att regeringen möter motstånd i diverse frågor och att det omröstas i riksdagen om delar av regeringens politik med jämna utgångar av omröstningarna är nog något vi får vänja oss vid.
Den tid då det gick att vara säker på utfallet av regeringens politik, till följd av att regeringen var i majoritet eller hade framförhandlat avtal om centrala delar av politiken, kan komma att vara förbi.

För i riksdagen sitter dock nu ett parti som inget av de andra vill regera eller ens samarbeta med: Sverigedemokraterna. Dessutom finns Vänsterpartiet som är otänkbart för de borgerliga partierna att regera med och som det är oklart om ens S, i form av dess partiledning, vill regera med.

S har inte gett besked i regeringsfrågan. Men antingen vill partiet (ledningen) regera i minoritet och göra uppgörelser med andra partier. Eller så vill S koalitionsregera med MP och träffa uppgörelser med andra partier, troligen med FP och C snarare än med V.

De fyra borgerliga partierna har sin allians. Men till skillnad mot i föregående två val är det föga sannolikt att alliansen får en majoritet av mandaten. Dels är alla dess partier, särskilt de tre små, försvagade i flera avseenden. Det har ju kostat på krafterna att regera och mycket av det man var överens om i alliansen är genomfört. Och väljarstödet är lågt för dem.
Också M är inne i en diffusare fas. Partiet fortsätter ha reklamparoller om arbetarparti. Men på dess stämma var det många som engagerade sig för alla möjliga skattesänkningar. Det går därmed att tala om en gammelmoderaternas återkomst, med inriktning i form av sänkt skatt.

Ser man på opinionsmätningarna är de tre rödgröna partiernas stöd högre än alliansens, med cirka tio procentenheter. Men SD ligger på ungefär tio procent och SD samt borgarna skulle bli ungefär jämnstora med de tre rödgröna partierna om det vore val.
Flera eller alla av alliansens partier skulle troligen lägga ned sina röster i omröstningen om Stefan Löfven (S) som statsminister om dagens opinionssiffror vore valresultat. Men Löfven skulle få svårt att regera. Oavsett om han leder en S-regering med runt 35 procent av mandaten eller en S+MP-regering med drygt 40 procent av mandaten skulle han riskera att bli nedröstad av en enad opposition bestående av de borgerliga partierna och SD. Detta likt de rödgröna partierna och SD röstat samfällt om ändrade brytpunkten för statlig skatt.

Löfven kan vinna valet i meningen bli regeringsbildare. Men mycket av hans regerings politik kan komma att bli nedröstad i riksdagen.

Robert Sundberg
robert.sundberg@daladem.se