Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Warg satte punkt för djurhållningen

– Det känns vemodigt, faktiskt lite sorgligt.
Under torsdagen lämnade Erik Warg iväg sitt lantbruks 50 stutar och därmed upphörde en flera hundra år lång djurhållningsepok.
– Jag beundrar de ­lantbrukare som orkar fortsätta och som håller landsbygden öppen, ­säger han.

Annons

Wargs eller snarare Knutes jordbruk har under 20-talet år drivits av Erik, som övertog rörelsen från föräldrarna Greta och Ingvar och som satsat på köttproduktion.
Dessförinnan var det ett traditionellt småbruk med fäbodbruk.

Erik Warg har brukat nästan all central åker- och ängsmark norr om älven i Mockfjärd.
Han har röjt och djuren har hållit strandängarna öppna.
– Lantbrukarna Torbjörn Nääs och Lars Samuelsson är beredda att fortsätta att bruka marken, men på sikt är jag orolig för lands­bygdens och det öppna landskapets framtid. Att driva jordbruk här är ett ekonomiskt vågspel, väldigt mycket och hårt arbete för en timlön så låg att jag inte vill prata om det. Vill man investera – och det måste man – kan man inte ta ut någon lön.

Erik har arbetat heltid vid sidan av jordbruket för att ha råd att driva jordbruk och för att kunna försörja sig och sin familj.
– För att jag ska kunna ta en veckas semester och åka bort måste jag engagera halva släkten. Barnen har sett hur mycket arbete det är och vill inte ta över.
Onsdagens ihopsamling av djuren för transport till slakt – några djur tas också över av andra djurhållare – var känslomässigt svår och Erik tillstår att han ­torkat en och annan tår.
– Men det är värre för mamma, konstaterar han.
Hans mor, 86-åriga ­Knutes Greta Warg, har ­ägnat hela sitt liv åt jordbruk.

Hennes släkt härstammar från det som i dag är Gammelgården i Mockfjärd, släktens djurhållningshistoria räknas i sekler och hon har själv starkt ­bidragit till att Bastbergets fäbodtraditioner hållits i liv in i modern tid.
För sina mångåriga in­satser för fäbodbrukets ­bevarande har hon belönats med flera utmärkelser.
– Vi vill uppmana alla att ­visa sin uppskattning för de jordbrukare som orkar och har råd att fortsätta, säger Greta och Erik.

57 år gammal hoppar Erik av det som han beskriver som jordbrukets ekonomiska ekorrhjul, där intäkterna går till investeringar och där skulderna gör det nöd­vändigt att fortsätta verksamheten – i hopp om en framtida skuldfrihet.
Han konstaterar att det ­tyvärr är så att inte heller allmänheten, samhället i stort, saknar kon förrän ­båset är tomt. Eller förrän landskapet är förbuskat.

Kent Olsson/DT