Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På Verdandis snickeri har pensionärerna nåt att göra

/
  • Bertil Ekholm håller på med sin första moraklocka. Den ska han ge till sin dotter i Rättvik. Självklart blir den kurbitsmålad.
  • Hans Sjöstrand gör inte bara snickerier. Han flätar också sameinspirerade armband i tenn. FOTO: TOMAS NYBERG
  • Karl Hansson har byggt ett dockskåp. Det brukar alltid dyka upp någon i släkten som vill ha hans alster. FOTO: TOMAS NYBERG

Annons

På Verdandis snickeriverkstad i Tjärna Ängar håller ett gäng gubbar till. Där snickrar de och ljuger och drar historier.
- Hade jag inte haft det här vet jag inte vad jag skulle göra, säger Karl Hansson.

Byggdammet ligger som en hinna över hela den lilla källarlokalen. Sågmaskinen överröstar radion. I fikarummet sitter Bertil Ekholm och rör i kaffekoppen med en tumstock. Han har tagit en paus i arbetet med sin allra första moraklocka.
- Det betyder mycket som pensionär att ha något att göra på dagarna. man kan gå hit och greja några timmar och träffa folk, säger han.
Verkstaden ligger i källaren under Hemköp i Tjärna Ängar. Verdandi och ABF håller i verksamheten. Tunabyggen tillhandahåller lokalen. Meningen är att folk som inte har jobb eller är pensionärer ska ha något meningsfullt att göra på dagarna. Vem som helst får komma dit och prova på. För att få vara där en längre tid måste man gå med i föreningen Verdandi. Det kostar 100 kronor om året. Virket får man köpa till självkostnadspris.
Fem pensionerade gubbar kommer till verkstaden nästan varje dag. Då och då dyker andra upp. Under åren har det blivit mycket snickerier. Klockor, ljusstakar, smyckeskrin och väderkvarnar står på hyllorna. Karl Hansson gör gärna små hus. Nu håller han på med ett dockhus och en skånelänga.
- Fantasin avgör vad det blir. Vi har inga ritningar här, säger Karl.
Mycket av grejerna ger de bort till släkt och vänner. Ibland är det någon som ber dem göra något speciellt.
För några år sedan kom det många Bosnier till verkstaden. De gjorde sina möbler själva. Karl berättar att de flesta har flyttat ifrån Borlänge nu. Det är inte så många som vet om att verkstaden finns. Karl Hansson tror att det beror på att informationen inte når fram så bra. För honom betyder snickeriet mycket. Han är gammal byggnadsarbetare.
- När man kommer från arbetslivet kan man inte plötsligt bara sitta hemma när man blir pensionär.
Han får medhåll av kompisen Hans Sjöstrand.
- Det här är perfekt. Helt underbart. Det är roligt att hålla på med trä.

ANNI ALM

Mer läsning

Annons