Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Berättade i kyrkan om händelserna under nyårshelgen

/
  • Jan Norrgo och Carl-Axel Hagberg berättade om sina erfarenheter under en annorlunda gudstjänst.FOTO: ANDERS BJÖRKLUND

Annons


Under nyrshelgen gick bde kpmannafreningens ordfrande Jan Norrgo och prsten Carl-Axel Hagberg genom isen.
I gr berttade de om sina upplevelser och om tillvarons brcklighet i Ulrika Kyrka.
- Jag har lrt mig att uppskatta det lilla. Det behver inte vara s stort. Jag r glad ver att vakna, berttade Jan Norrgo.

De som kommit till Ulrika kyrka under sndagens gudstjnst kunde hra dialogen mellan Jan Norrgo och Carl-Axel Hagberg.
- I fredags hll jag i en jordfstning, och d tnkte jag att om det inte gtt s bra som det gjorde, s hade det kunnat vara din eller min begravning, sger prsten Carl-Axel Hagberg.
Hagberg var ute tillsammans med en isvan kamrat och kte skridskor. Han fick snabbt hjlp av kamraten och drfr avdramatiserar han hndelsen ngot, ven om hndelsen gjort intryck och i gr lg till grund fr hans predikan.
- Jag blev aldrig riktigt rdd, berttar Hagberg.

Trodde jag drmde

Istllet lmnar Hagberg ver ordet till Norrgo som var mer illa ute under sin skridskotur p Vsman. Norrgo berttar att han trodde att isen var tillrckligt tjock.
- S pltsligt brast den. Jag trodde frst att jag drmde, trodde inte att det var sant. Men sedan insg jag att det var sant, berttar Norrgo.
- Jag mste ha ftt ngon hjlp. Jag hade kraft att ta det lugnt och drabbades inte av panik, fortstter Norrgo.
Han berttar om hur han utan isdubbar frskte ta sig upp ur vaken. Frst tv misslyckade frsk dr isen brast. Vid andra frsket kom han helt upp, men isen brast igen och Norrgo berttar att han d fick in vatten i munnen.
- Jag har senare ftt veta att man har en minut per grad p sig. Det var fyra grader i vattnet, s jag hade fyra minuter p mig.
Han ropade p hjlp fr allt vad han var vrd. Norrgo berttar att han skmdes ver att behva ropa p hjlp.
- Jag skrek s det hrdes nog till Brunnsvik, och det hr var utanfr Srvik.

Hnder som isklumpar

Ropen hrdes av en familj som tidigare under dagen trnat p att kasta livlina. Livlinan satt fortfarande p sparken och nr hjlpen kom hade Norrgo lyckats ta sig upp p tjockare is. Livlinan kastades mot Norrgo vars hnder var stelfrusna och inte kunde greppa.
- Jag lyckades tr in handen i glan, berttar han.
Sedan fick han hjlp av familjen. Han fick kl p sig filtar och fick te. Sedan kom ambulansen.
- Jag hade en temperatur i kroppen p 34 grader.
Samtalet handlade sedan om tillvarons brcklighet och om hur en mnniska kan hitta ovntad kraft i utsatta situationer. Norrgo inledde dock hela sitt tal med den visdom som alla som ska ut p en is br ha.
- Jag borde ha letat p isdubbarna jag inte hittade i garderoben. Och man ska aldrig ge sig ut ensam p isen.

ANDERS BJRKLUND

Mer läsning

Annons