Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Ungernlägret i Säfsnäs oroar ortsbefolkningen” • Ferenc Favid, 77, var med

/
  • DD för exakt 50 år sedan rapporterade om ett arbetsläger för unga ungerska män som låg i Kvarnberget mellan Tyfors och Vansbro.

Annons

Att bläddra upp tidningslägg för exakt 50 år sedan, som vi gör för DD-Ludvikas skyltfönster, är spännande. 1 oktober 1958 toppades förstasidan av säfsnäsbefolkningens kraftiga reaktioner på det ungerska vägarbetarlägret i Kvarnberget. Där bodde 28 ungerska unga män/flyktingar med att bygga nuvarande riksväg 26. Ortsbefolkningen var trötta på ett fåtals busliv och sade: Sänd dem tillbaks. Vi vill inte ha dem. Sätt dem inom taggtråd....
- Det kunde vara ena jävla konflikter. Men mest inbördes i lägret. En del var ju riktiga gangsters, säger Ferenc David, 77, som DD spårat till Södertälje.

Landsfiskalen John Eriksson i Nås klagade i artikeln att flera poliser i månader var sysselsatta med att utreda stölder, slagsmål med lokalbefolkningen, misshandel inne på lägret samt våldtäkt-/sedlighetsbrott. DD-medarbetarna åkte till lägret i Kvarnberget en lördagseftermiddag för exakt 50 år sedan.
Det befann sig i en bottendal, sade ansvariga, några ungerska män var arresterade för våldtäkt och förnedringar. De dömdes senare till kännbara fängelsestraff av tingsrätten.
Landsfiskalen sade om ett fåtals busliv: De struntar i lagar och förordningar och vår styrka är för liten.
DD möttes av uppretade ungrare som skrek att de inte fick ta bilder. Om bilderna spreds var de rädda för reprisalier mot anhöriga hemma i Ungern.

Nekades taxiskjuts

En Kvarnbergsbo hade sagt till reportern: Stölder hör till vanligheten. Sätt dem inom taggtråd, de blir inte bättre. Taxichauffören Konrad Hammarlund i Fredriksberg nekade att köra flyktingarna efter att inte fått betalt. Han sade: Skicka hem dom till Ungern!
Kritik riktades även mot staten. Man sade: Skandalbygge i statens regi.
Då 16-årige Fredriksbergsynglingen Bengt-Olof Eriksson hade fått ett knytnävsslag i ansiktet. Han sade att ett krig rasade mellan säfsungdomar och ungrarna och fler fighter skulle det bli: Ungrarna är mycket intresserade av våra flickor, men de vill inte bli kamrater med oss.
- Ja, jag minns tiden. När de försökte ta flickorna från oss på ”Freddan” blev bråk. När Konrad vägrade köra hem dem till barackerna i Kvarnberget stal de cyklar och mopeder. Det var heller inte populärt, säger Bengt-Olof Eriksson idag.
- En av ungrarna hamnade i Leksand och hade restaurang Moskogen. Vi brukade stanna för 30-40 år sedan, äta och prata med honom. Han var trevlig.

Fängelse bättre

1958 fick DD prata med en finnig pojke som tyckte lönen var så ursel att han stal för att skaffa mat och funderade om inte fängelse var bättre än arbetsläg-ret?
27-årige Ferenc David tillhörde den ordentliga majoriteten. Han grävde diken för hand och sade att han ville jobba och skaffa sig försörjning i Sverige.
50 år efteråt har vi pratat med Ferenc David som bor i Södertälje. Han har fru, två flickor och sex barnbarn.
- Ja, det var jag. Vi var 8 000 ungrare som flytt och kommit till Sverige 1956. Har ni hittat mig i en tidningsartikel från -58? Det var roligt.
- Många var bra grabbar. Men en del riktiga gangsters.
Maten kunde hällas ut på golvet när den inte passade och bråkmakarna åkte kana i röran. Den som skötte arbetskläderna slängdes av bråkmakarna upp på ett bord. Med hett strykvärn sade de att de skulle släta ut hans puckelrygg. Han skäms än idag för några ungrares skändligheter mot flickor.
- De dåliga gick det inget bra för.

Flydde 1956

Ferenc Davids bakgrund var fallskärmsjägare i militära och polis i Ungern när kommunistiska kontrollen höll på att driva honom till vansinne.
- Man väcktes upp mitt i natten och skulle svara om och om igen hur man haft råd att köpa motorcykel.
- Som polis uppmanades man på storhelger stå och räkna och rapportera kyrkobesökare.
I april 1956, halvåret före Ungernrevoltern, stack han över gränsen. Fick komma till Sverige. Arbetslös, efter ett par år på Bulten i Hallstahammar, skickades han och andra ungerska unga män till vägarbetslägret mellan Tyfors och Vansbro.
- Vi grävde diken för hand. Jag intresserade mig för maskinerna och blev kompis med en svensk förare, fick börja smörja och så. 1962 gick jag skola i Gnesta och fick sedan jobb som reparatör och maskinförare på många vägbyggen runtom i Sverige.
Han har ingen kontakt med någon annan från arbetslägret i Kvarnberget.


BOO ERICSSON
023-476 34
boo.ericsson@daladem.se

Mer läsning

Annons