Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

- ”Vanligt att bruken konfiskerade gårdar”

Annons

Den som sett bygdespelet Spann-Karin känner till den fantastiska historien.
Men spelets regissör Ann-Kristin Treard brukar också berätta om denna starka kvinna från Malingsbo som lyckades stå upp mot ett girigt bruks förtryck för ungefär 200 år sedan.
- I det här fallet känner jag att verkligheten överträffar dikten, säger hon.

Den sanna historien om Spann-Karin berättar Treard under en föreläsning arrangerad av Studieförbundet Vuxenskolan. Historien tar sin början då bönder började befolka ödemarkerna i Västerbergslagen. Kungen hade lovat sex skattefria år till dem som byggde och startade upp en gård på kronans marker. På så sätt får förfäderna till Spann-Karins blivande make Jan äganderätten till mark i Spannbyn, Malingsbo. Och i slutet av 1700-talet flyttar så Spann-Karin in i huset till sin make Jan och dennes far Anders.

Konfiskerades

Men ett år efter Spann-Karins giftermål med Jan kommer förvaltaren på Nyfors bruk till huset i Spannbyn där familjen bor. Förvaltaren har med sig en torparsedel, med texten ”Kittlingsberget 1/8 hemman”. Det är nu år 1794 och detta köpebrev var cirka 100 år gammalt.
- Det var vanligt att bruken på den här tiden gick in och konfiskerade gårdar och gjorde bönderna till kolare, berättar Treard.
Dessa hade nämligen också fått rätt av kronan att bruka markerna, och eftersom Jans far Anders olyckligtvis förlagt deras egen torparsedel var det bara att böja sig för överheten.

Förlora allt

Under hot om att förlora hela gården och hemmanet, tvingades Jan och Anders gå med på att göra dagsverk som kolare åt bruket mot att de fick bo kvar på gården.
- Jag kan förmoda att det var många nätter med tårar, säger Treard.

Hittar beviset

Men åren går och en dag dör Jans far. Anders död medförde dock inte enbart sorg. När Spann-Karin städar ur faderns kammare hittar hon ett slitet dokument som visar sig vara torparsedeln utfärdad av Gustav II Adolf. Sedeln var daterad till 1615 och bevisade specifikt att huset och marken tillhörde Spann-Karin och Jan.
- Detta blir upprinnelsen till en 22 år lång tvist, säger Treard.

Blir myndig

Men bruket ger inte Jan ledigt från arbetet för att driva processen mot bolaget. Då skulle han sparkas från jobbet och på så sätt förlora rätten att bebo gården. Detta skulle vara ödesdigert för paret som nu har sex barn att försörja. Istället gjorde maken Jan något ytterst ovanligt och förde i denna sak över sitt myndarskap till Spann-Karin. Det blir nu hon som får föra parets talan mot bruket i rätten.

Kungens gillande

Den 22 år långa processen går genom överklaganden från häradsrätten via lagmansrätten till Svea Hovrätt. Sedan återremitteras saken hela vägen, för att sedan återigen överklagas hela vägen till Svea Hovrätt. När saken slutligen ligger vid hovrätten för avgörande beger sig Spann-Karin för att vinna kung Karl XIV Johan över på sin sida.
- Kungen hade massor av liknande audienser. Det var många finngårdar som hade blivit konfiskerade. Men den här berättelsen tog honom verkligen.

Kvinna för sin hatt

Kungen tyckte Spann-Karins processande som kvinna var så starkt att det var att klassa som en karlagärning. Kungen lovade att skriva brev till alla myndigheter så att allt ordnades upp. Men han såg också till att Spann-Karin fick häst och vagn så att hon slapp gå hem till fots. Dessutom fick hon och Jan de finaste platserna, längst fram i Norrbärke kyrka. Inte nog med detta. Eftersom hon utfört en karlagärning fick hon en cylinderhatt av kungen.
- Kungen ville med det symbolisera att hon var myndig och jämställd männen.
- - När jag känner att det inte är någon ide och det inte går, tänker jag på hur Spann-Karin aldrig gav upp och så tar jag nya tag, avslutar Treard.



ANDERS BJÖRKLUND

Mer läsning

Annons