Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fick ingen ambulans och hemtjänstvikarien visste inte vem han var

Annons

Gunnar Hed fick varken hjälp av hemtjänsten eller av ambulansen.
I stället fick grannfrun rycka ut.
- Min pappa kunde ha dött. Detta är inte sjukvård, säger Eva Hed, dotter till Gunnar.

Det är den 16 juli 2008. Eva Hed, som bor i Uppsala, hälsar på sin pappa i byn Björkvassla i Våmhus. Gunnar bor själv i sitt hus. Han fyller 90 år och glädjen är stor.
Eva åker tillbaka till Uppsla den 18 juli. När hon kommer hem ringer hon Gunnar, men han svarar inte. Eva ringer i en hel timme men får inget svar. Hon blir orolig och ringer grannfrun till Gunnar.

Stor blodpöl

När grannfru kommer till Gunnar finner hon honom i teverummet. Då är klockan runt 14.20. Gunnar sitter på soffan och runt honom finns en stor blodpöl. Han har ett stort jack i pannan. Gunnar har fömodligen ramlat när han skulle svara i telefonen.
Klockan 14.30 ringer grannfrun 112. På SOS-alarm frågar de grannfrun om Gunnar är vid medvetande. Och det är han. Någon ambulans skickas inte. De undrar om inte grannfrun kan skjutsa in Gunnar.
Grannfrun trycker då på Gunnars trygghetslarm som går till hemtjänsten i Våmhus. Vikarien svarar att hon känner inte någon som heter Gunnar och vet inte var han bor.
Vid det tilllfället vet ingen att Gunnar har en svår fraktur i en av nackens kotor (C 2).

Hoppig väg

Grannfrun får nu skjutsa in Gunnar till akuten på Mora lasarett. Vägen är dålig och bilen hoppar. På akuten blir det nu en lång väntan och Gunnar får en stödkrage. Klockan 21.00 blir Gunnar röntgad. Först vid 23.30-tiden får grannfrun och Gunnar veta svaret på röntgenplåtarna.
- Sjukstöterskan visade med tummen och pekfingret hur nära det var att Gunnar hade kunnat bryta nacken, säger grannfrun.
När Eva Hed fick reda på hur hennes pappa hade blivit behandlad blev och förbannad och gjorde en: Anmälan om fel i vården till Hälso- och sjukvårdens ansvarnämnd i Stockholm. Det var den 20 augusti och Eva och Gunnar har inte fått något svar.

Ovanligt fall

Grannfrun:
- Varför frågar SOS-alarm bara om den skadade personen är vid medvetande? Jag hade till exempel kunnat gå med kryckor och inte kunnat köra. Och betalar man för ett trygghetslarm ska man väl få hjälp direkt.
Eva:
- Ambulansen skulle ha kommit hit på en gång. Detta är helt oacceptabelt. Jag har pratat med flera socialchefer. Samtliga håller med om att det är för bedrövligt och att det inte får gå till så här.

Låter ovanligt

Åke Kjellin, platschef på SOS-alarm, kan i nuläget inte kommentera Gunnars fall utan måste först titta på utvärderingen. SOS-alarm får i snitt in 350 till 400 samtal varje dygn som bandas.
- Fallet låter ovanligt. Men har det brustit i rutinerna måste vi titta på det, säger Åke Kjellin.

MATS LINDSTRÖM
0250-59 43 42070-608 18 00
mats.lindstrom@daladem.se

Mer läsning

Annons