Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Under takåsarna vilar minnen efter Johan Ahlbäck

/
  • Johan Ahlbäcks ateljé ligger numera oftast öde. Mi Abrahamsson får kanske fem besöksgrupper årligen till den lilla vindsvåningen.FOTO: CHRISTER NYMAN
  • Många av Ahlbäcks personliga minnessaker finns samlade i ateljén.
  • Rummet är inrett som när det en gång lämnades av konstnären.
  • På väggarna samsas elevarbeten och senare motiv.
  • Livskamraten Svea Morin vårdade länge själv minnet av Ahlbäck. Regelbundet kom hon för att dra upp väggklockan och se till ateljén.

Annons

Några kvadratmeter vindsvåning. Här uppe under takåsen på Vasagatan i Smedjebacken målade Johan Ahlbäck arbete vid heta ungar, valsverk och i strävsamt arbete i kolarskogen. Det är inte som under takåsarna i Montmartre i Paris. Utsikten från ateljén är hyreshusen på Malmgatan. Mer romantiskt än så är det inte. Trapphuset till ateljén är också trivial till bristningsgränsen.
Ändå andas det konstnär under snedtaket. Som om konstnären själv skulle kunna komma med en terpentindoftande trasa i sin hand. När som helst.

Konstnären stiger inte in i vit rock nersullad av oljefärg. Han gick bort redan 1973. Ateljén på Vasagatan är några kvadratmeter museum över hans minne. Ett välvårdat minne. Arbeten står kvar på stafflier. Penslarna ligger ordentligt uppradade och det är inte ordnade i efterhand.
- Han var mycket ordningsam. Allting var alltid i perfekt ordning, säger Mi Abrahamsson en av de tre guiderna som visar upp målarens verkstad.
Det var Svea Morin, Ahlbäcks livskamrat, som vårdade minnet av Johan Ahlbäck efter hans död.
- Svea Morin fortsatte betala hyran och kom regelbundet upp för att dra upp väggklockan. Nu har den stannat.

En fråga

När man stiger in över tröskeln in till målarverkstaden så hör det till att man ställer sig frågan ”var detta Johan Ahlbäcks vilja”? Den frågan ger en tanken hos besökaren. Tanken på att man är gäst.
Frågan om hans vilja kan ställas. Trots att det inte var ett hem. Här finns personliga minnessaker, presenter, souvenirer från Sveas och Johans resor. Saker som är förknippade med Johans liv.
En smidestång. Några saker som tillhör hans tid som medlem i Smedjebackens atletklubb som han var med och startade. Till detta kommer alla efterlämnade tavlor på väggar och i tavelställ på golvet.

Soffa för vila

Det var bara här i trapphuset som en vindsvåning blev inredd. Johan erbjöds den här vindsvåningen av den dåvarande kommunala allmännyttan som var Stiftelsen Byggherren. Numera Bärkehus. Vindsvåningen som inreddes som ateljé med takfönster för Ahlbäck.
Förbehåll var att vindsateljén inte fick användas som bostad av brandsäkerhetsskäl. Bara en soffa finns här för vila.
Här verkade Ahlbäck de sista åren av sitt liv. Det blev från 1951 till 1973. För att klara försörjningen höll han kurser inte bara i bild. Runt om i rummet finns lerfigurer som minner om Ahlbäcks Knådarkurser. En del av skulpturerna riktigt bra.
- Alla är inte gjorda Ahlbäck. En del är elevarbeten, säger Abrahamsson.
Men det är tavlorna som dominerar i rummet. Ahlbäcks tavlor som målats här och hans tidiga tavlor. En del nakenstudier från hans studietid på målarskola. Väggarna är pistagegröna efter Ahlbäcks eget färgval. Det skulle vara en bra färg mot mans mörka målningar var tanken.
Museum eller ej. Det är inte många som hittar upp hit. En gång höll man regelbundna öppettider, men inte längre.
- Kanske blir det fyra till fem besök per år numer.
Stillsamt ruvar de pistagegröna väggarna på konstnärens efterlämnade vardag.

Mer läsning

Annons