Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Bäckström: "Ett fruktansvärt överfall – men LIF har större problem än så"

Ett försvar som rämnade, en vanvettig tackling som följdes av ett flin och ett dalalag cementerat i botten – Scandinavium levde upp till sin historia.

Annons

Det har sällan varit en bra kombination det här, Leksands IF och Göteborg, om vi inte snabbspolar oss tillbaka till Roland Eriksson-fetish à la 1975 och SM-final då.

Det finns alltid undantag som bekräftar den här Göteborgsregeln, men den här torsdagskvällen var allt precis som vanligt: En strid där ett skickligare lag manövrerade ut en sprattlande lax.

En kamp som aldrig blev just precis det.

Istället var det mer en suck över alla farhågor som just besannats.

Leksands IF:s försvar läxades återigen upp och med bara en enhet som hot framåt är det svårt, för att inte säga omöjligt att ställa frågor.

När det krävdes millimeterdisciplin valde Nichlas Torp först ett yxhugg som gav två minuter, som följdes upp av en backhandslice i plexiglaset som renderade i ytterligare två minuter.

Där och då avgjorde Frölunda matchen med sitt 3–0-mål.

En av få spelare med SHL-rutin hade sänkt sitt eget lag.

Matchen blev aldrig en match och som så ofta i Göteborg behövdes den inte diskuteras.

Nej, istället handlade efterspelet om något annat än slakten.

Snacket handlade om Oscar Engsunds knätackling på Tobias Forsberg knappt sju minuter in i den tredje perioden.

Matchen var vunnen, Engsunds lag ledde med 5–0, precis då kom smällen.

En spelare med puck (Tobias Forsberg) i ena riktningen, som försöker glida undan, och en annan spelare i andra riktningen (Oscar Engsund) – vars knä åker ut.

Konsekvensen var fullständigt brutal och scenerna efteråt, där Forsberg vrider sig i smärta, jobbiga att ta in.

Efteråt spekulerades det i en hämndaktion (jag vill verkligen inte tro det), som konsekvens av att Forsberg tacklat Matt Donovan tidigare i matchen, ett resonemang och ett utfall värdigt en Quentin Tarantino-film.

Om (!) så var fallet är skeendet så cyniskt, så kliniskt och så fruktansvärt brutalt utfört.

På väg ut från arenan log Engsund – och jag vill verkligen tro att det handlade om ett svar på glåpord från LIF-lägret mer än en reaktion på att en spelare låg skadad på isen.

I en vardag där snacket handlar om att visa respekt mot varandra vore leendet mer fruktansvärt än själva tacklingen.

Det får inte vara så. Aldrig någonsin.

Det spekulerades även om stallorder från Frölundaledningen.

Att Engsund skulle ha fått i uppgift att hämnas Forsbergs tidigare smäll i matchen.

Ishockeyn må vara primitiv emellanåt, men nej, låt det stanna vid konspirationsteori. Samtidigt, om det nu ligger sanning i det skulle ingen heller erkänna att det förekommer.

Men, med Mikael Gath-André Deveaux vs Per Helmersson i hyfsat färskt minne är det svårt att inte heller utesluta att det förekommer helt.

Tyvärr.

Hur det nu än är, återfallsförbrytaren Engsund (Sjätte gången han är uppe för granskning hos disciplinnämnden) lär straffas, och det hårt.

Nu följer en kort diskussion i svensk hockey, vi förfasas ett dygn eller två, innan nästa smäll kommer.

Troligtvis redan i morgon, lördag.

Ett ekorrhjul som tycks omöjligt att ta sig ur.

När Leksands IF färdades hemmåt i natt fanns och finns större och långt mycket svårare frågor att reda ut än en knätacklingssituation.

De allra flesta har förstått att det är ett allsvenskt lag som ska växa i SHL-kostymen.

Det måste få ta tid, men det finns också en begränsning i systemet.

I mars/april inleds kvalet till SHL och det här Leksandslaget måste vara långt mycket bättre än det är i dag för att överleva det.

Jag har svårt att värdera Per-Erik "Perra" Johnssons kunskaper i alkemi.

Men, att tillverka guld av järn och svavel har av vetenskapen avfärdats som en omöjlighet.

För att LIF-tränaren ska lyckas krävs hjälp på traven.

Föreningen bör trots allt ge en hjälpande hand med råvarorna i jakten på guldet.

Det här är ett vågspel med flera parametrar: Historiskt har föreningen gått vilse många gånger och letat svaren på frågorna hos någon annan än sig själva. Det har varit dyrt och kostsamt. Nu har man valt att tro på det egna, men det är något byggt för en annan vardag: Ett topplag i Hockeyallsvenskan.

LIF-ledningen vill spela säkert, och det är svårt för att inte säga omöjligt att argumentera emot, men klarar man det full ut när det ser ut som det gör?

Att inte förstärka det här bygget är det samma som att inte ta chansen att riskminimera i väntan på ett kval.

Något bör hända, åtminstone för att visa att man tror på det.

Mer läsning

Annons