Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Erik Yvell är en stark människoskildrare

/
  • Författaren och kulturpersonligheten Erik Yvell från Gagnef.
  • Pensionär med lite pengar i plånboken, ett ämne som Erik Yvell gestaltar litterärt

En motvalls och egensinnig författare. En människoskildrare, som drivs av ett beundransvärt patos. Det handlar om Erik Yvell. Den nya romanen heter "Förväntan" och hyllas av recensenten Stig Andersson.

Annons

Författaren Erik Yvell har under sitt långa författarliv en omfångsrik produktion bakom sig. Nu kommer hans 33:e bok: "Förväntan". Jag har genom åren följt hans författarskap, från debutens mycket imponerande "Slutavverkat" till föreliggande volym. Och varje nytt verk jag läser av honom fyller mig med både eufori och vemod.

Euforin handlar om ynnesten att få ta del av detta särpräglade och personliga författarskap. Varje bok äger ett berörande tilltal, ett djupt känt socialt engagemang och en lågmäld vrede över orättvisorna i samhället idag. Yvell äger ett unikt och ibland självsvåldigt språk, som närmast får mig att tänka på "västerbottningarna" Sara Lidman och Torgny Lindgren. Ett genuint idiom med en tonträff som "sitter som en smäck" – inte en rad skorrar tillgjort! Allt kommer sig av det genomlevda/erfarna, av medkänslan med alla utsatta människor. Skilda människoöden, naket framsnidade med en taktil precision, påminnande om Tage Aurell – en av Yvells litterära förebilder. Yvells böcker rymmer dessutom en hög igenkännings- och tröstehalt! För att inte tala om den stoiska glimten i ögat, den välgörande galghumorn (som inte minst återspeglas i bokens titel: "Förväntan")!

Mitt vemod handlar om hur Erik Yvells genuina och rika författarskap genom årtiondena ständigt fått dväljas i skuggan av rådande modesvängningar (just nu präglat av kändisskap och råbarkad kommers): Förbisett, ibland ringaktat, inte alltid bedömt efter sina litterära förtjänster.

Men framhärdar man i att, som Yvell alltid gjort, skildra utförsäkrades, fattigpensionärers, friställdas och enkla människors levnadsöden, då har spotlighten för länge sedan sökt sig vidare mot nya, mer fashionabla litteratörer. En lågmäld landsbygdsskildrare har det svårt på dagens glättade bokmarknad.

Jag skulle kunna travestera poeten Olav H Hauge: Det måste gå an att skriva om vardagen också! Det måste gå an att skriva om utanförskap, om psykisk ohälsa, om de tomma dagarna som bara rullar på! Och när det nu gestaltats så starkt som i Yvells nya bok, då måste jag oförbehållsamt hoppas på att många läsare hittar fram till Erik Yvells "Förväntan". Samt att det i ett längre perspektiv kan leda till att hans tidigare böcker får sin välförtjänta renässans.

En motvalls och egensinnig författare. En människoskildrare, som drivs av ett beundransvärt patos. Otidsenligt och envetet. Ett nödvändigt författarskap!

LÄS MER KULTUR

Mer läsning

Annons