Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kan vi lära oss något av klanväldet?

/

En stark stat eller en stark klan. Vad är bäst? Den amerikanske rättshistorikern Mark S.Weiner huvudtes är att ett samhälle i förändring måste finna en gemensam identitet – men att en sådan inte kan pådyvlas människor uppifrån.

Annons

Jag återvänder till den plats där jag var tonåring på 1950-talet och möter en man i min ålder. När vi hälsar säger han: ”Jaha, du är Erics grabb!” Jag hajar till. Det var många år sedan någon kände igen mig på det sättet.

Händelsen väcks i mitt minne när jag läser boken ”Klanvälde – från stamsamhälle till rättsstat” av den amerikanske rättshistorikern Mark S.Weiner. Den handlar om hur människor genom tiderna organiserat sina samhällen och författaren använder två modeller som belysande exempel: ”den liberala staten” och ”klanväldet”. Hur växer de fram? Hur liknar de varandra? Vilka konsekvenser får de för människor? (Hur) kan de samverka?

Den liberala staten är en kombination av individualism och statligt styre. Ett kontraktssamhälle där individen i skydd av en accepterad rättsordning kan göra sina egna livsval. Ett sådant samhälle har växt fram sedan 1970-talet men knakar nu i fogarna.

När statsvetaren Leif Lewin häromåret granskade läget i den svenska skolan gav han sin rapport titeln ”Staten får inte abdikera”. Staten, som jag minns den från min ungdom, stod för trygghet i lokalsamhället via respekterade yrkesutövare: lärare, läkare, apotekare, stinsar, veterinärer och präster.

Idag är denna trygghet så gott som bortblåst och resultatet har blivit ett sviktande förtroende för staten samtidigt som klyftorna i samhället ökar. Weiner menar att vi kan finna lösningar på detta problem genom att studera klanväldets rättsliga och kulturella uppbyggnad.

Klanvälden bygger på nätverk för ömsesidigt stöd, ofta baserade på släktskap och traditionella ideal om en patriarkal familjeauktoritet. Människor i dessa samhällen värderas inte primärt som individer utan som medlemmar i sina familjer.

Tankarna går till min ungdoms hembygd, där en persons status och trygghet bestämdes av vem man var släkt med. Eller var man hade sina ägor. Man visste sin plats. ”Klaner är som försäkringsbolag som man skrivs in i vid födseln och sedan inte kan lämna”, säger Weiner. Han spår ett framtida samhälle med flera inslag av klanvälde via släktgrupper, transnationella företag, religiösa kretsar, brottssyndikat och liknande.

Dessa kulturer har inslag, som många av oss reagerar starkt mot: kvinnoförtryck, hämnd, fejder med mera. Å andra sidan finner man solidaritet och sammanhållning, som är bristvaror i många moderna samhällen.

I boken skildras hur man i olika tider och på skilda ställen har handskats med frågor om individens frihet, samhällets gemenskap och hantering av konflikter. Vi får stifta bekantskap med den skotska klanen, Islams födelse, det medeltida Island, kungamaktens entré i det anglosaxiska England med mera.

Författaren använder forskning inom historia, antropologi och rättsvetenskap som underlag för sin berättelse men också hur frågor om frihet och gemenskap skildras i litteratur, konst och musik. Hans sätt att skriva är levande. Jag känner att jag bättre förstår det som händer runt omkring oss i dessa dagar.

Weiners huvudtes är att ett samhälle i förändring måste finna en gemensam identitet men att en sådan inte kan pådyvlas människor uppifrån. Han prövar tanken att vi bör lära oss av stamsamhällets erfarenheter av att organisera människor runt gemensamma värden.

Något att tänka på. Läs och begrunda!

Fotnot: Artikelförfattaren har bland annat varit verksam som rektor för Högskolan Dalarna.

Mer läsning

Annons