Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slagkraftig kritik mot rådande samhällsordning

/
  • I antologin Efter oss skildras bland annat livet som papperslös. En rättslös situation. På bilden får en papperslös hjälp med ett knä via Röda Korsets sjukvårdande insatser som sker helt på frivilliga och ideella villkor.

Ännu finns skribenter som stolt presenterar sig som arbetarförfattare. Föreningen Arbetarskrivare har vid det här laget existerat i inte mindre än 26 år, med verksamhet över hela landet. I höst är föreningen aktuell med sin tionde samlingsvolym, ”Efter oss”.

Annons

Här får vi möta 37 författare, mer eller mindre kända för en större publik: ärrade veteraner som Crister Enander, David Ericsson, Bengt Berg, Aino Trosell och inte minst nestorn Sven Wernström för att nämna några. Men också en rad mindre kända namn, man inser att redaktören Victor Estby har haft ett ganska tufft jobb att finna en acceptabel balans i denna volym mellan etablerade och oetablerade författare. Ambitionen har varit att ge utrymme för nya röster, inte sällan med invandrarbakgrund, som Razad Abounde, Nguse Habte Hadege och Anamarija Todorov för att nämna några.

Målet har varit att med samtiden som utgångspunkt ge en fingervisning om framtiden. Vad händer efter oss? Titeln är mångtydig, jag antar atr en rimlig tolkning är vilket ansvar vi nutidsmänniskan har för kommande släkten. Eller vill man antyda att efter oss följer syndafloden? Med viss automatik brukar framtidsvisioner bli dystopiska, så också i ”Efter oss”. Man förutser föga oväntat ökande klyftor i samhället och allt svårare villkor för arbetarklassen och prekariatet. Här finns berättelser om papperslösa, om hårda konfrontationer, om rädsla att förlora sin anställning och om människor som hamnat i meningslösa Fas3-projekt. Mest explicit uttryckt i Jenny Wrangbergs stilsäkra kortnovell ”Man ska göra uppror”.

Titelbidraget är signerad Torgny Karnstedt, en berättelse som är delvis självbiografisk. Han minns sin tid som ung radikal, han säljer Proletären och går i demonstrationståg under det förhoppningsfulla 70-talet. Här finns också ett nutidsperspektiv som innefattar vården av gamla. Novellen interfolieras av en skildring av hur en flykting med stor fara för eget liv korsar Medelhavet och får en plats på en flyktingförläggning i Båstad. En gripande berättelse om språklöshet och kamp för ett bättre liv parat med reflektioner om tillståndet i ett land där solidariteten ställs på hårda prov.

Överhuvudtaget har bilden av arbetarklassen genomgått stora förändringar, i denna antologi finns berättelser från många olika områden, med det gemensamt att utan sina insatser stannar Sverige. Som väntat när 37 mer eller mindre etablerade författare ska samsas om utrymmet blir resultatet haltande, somliga bidrag i denna antologi håller knappast måttet för publicering. Förbluffande få är kvinnor, huruvida detta speglar hur medlemmarna Föreningen Arbetarskrivare fördelar sig mellan könen är oklart.

Men trots bristerna är ”Efter oss” en manifestation som visar att det finns gott om vitalitet i den rörelse som förvaltar den stolta traditionen från 30-talets pionjärer som skapade slagkraftig kritik mot den rådande samhällsordningen i konstnärligt sett fullödiga verk.

LÄS MER KULTUR

Mer läsning

Annons