Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Elisabeth Ohlson Wallin berättade om bilden som vapen

/
  • En av bilderna i den mycket omtalade Ecce Homo-utställningen. Fotokonstnären Elisabeth Ohlson Wallin gästade Borlänge häromdagen.FOTO: BERIT DJUSE

Annons


Bilden som vapen och murbräcka i kampen mot fördomar, hatbrott och mänsklig utsatthet. Så arbetar fotokonstnären Elisabeth Ohlson Wallin. Hennes stora genombrott var Ecce Homo-utställningen 1998 med Jesusgestalten placerad i en homosexuell verklighet av utsatthet och utplåning via hiv. Hon hade fått nog. Det pratades om Guds straff och vanföreställningarna om hiv var många.
Det var en modig utställning. Påven och Vatikanen gillade inte tilltaget. Hon stötte på motstånd även på hemmaplan. Elisabeth Ohlson Wallin blev mordhotad. När utställningen skulle visas i Uppsala Domkyrka hotades även biskopen och kyrkan utsattes för bombhot. Det var framför allt vissa bokstavstrogna kristna fundamentalister som tyckte att Wallins utställning gick för långt. En Jesus i högklackat och en Jesus som beskyddar läderbögar. Nej, sådan var inte han. Märkligt. Vem som helst med minsta kännedom om mannen på korset måste väl försöka förstå hans grundläggande kärleksbudskap. Att det omfattar alla. Enligt denna bibelberättelse umgicks ju Jesus även med syndarna. Han lade en beskyddande hand över fångar och slavar. Varför skulle han då inte skydda andra utsatta minoriteter?
Jag ser framför allt solidariteten förkroppsligad i denna bibliska gestalt. Jag tolkar honom som en inspiratör att på djupet begripa solidaritetens innersta kännetecken. Att se sig själv i andra. “Jesus älskar alla barnen, alla barnen på vår jord”. Så gick sången i söndagsskolan. Ok, det är en oskuldsfull barnatro. En from förhoppning om kärlek och gemenskap människor emellan, ett sorts utopiskt klasslöst samhälle. Den visionen framkallar åtminstone inte gaskamrar, dödsstraff, fascism eller för den skull vardaglig rädsla för det främmande.
Elisabeth Ohlson Wallin berättade häromdagen om sina bilder i Cozmoz i Borlänge, ett arrangemang som ingick i Kyrkveckan som avslutades i går. Wallin växte upp i Skara. Kristen familj. Döpt, konfirmerad och medlem i kyrkokören. Själv också bekännande med ett slags barnslig tro bärande inom sig långt upp i vuxen ålder. Öppet homosexuell.
Elisabeth Ohlson Wallin försörjde sig först som pressfotograf innan hon fann sitt eget bildspråk. Hennes välarrangerade färgbilder är starka med ett tydligt budskap. Hon använder historiska förlagor. Bibliska motiv. Efter Ecce Homo gjorde hon utställningen “In hate we trust”. Utgångspunkten var pingstpastorn Åke Grens angrepp på homosexuella och den efterföljande debatten mellan kränkning och rätten att yttra sig.
Det var allt som oftast knäpptyst i Cozmoz. En man höjde dock sin röst och gjorde ett försök att försvara pingstpastorn Åke Grens predikan om “homosexualitet som cancersvulst på samhällskroppen”.
Han menade att Åke Gren och många med honom accepterar homosexuella men att det är bejakandet av homosexualiteten som förskräcker. Elisabeth Ohlson Wallin gav svar på tal och menade att detta är just den värsta formen av kränkning. Att säga till en annan människa att “vi tycker inte om din kärlek.”
Homo- bi- och transpersoner uppgår till ungefär tio procent av befolkningen. “Var inte rädda. Vi kommer inte att ta över det här samhället”, sade Ohlson Wallin. Ja, bilderna i sviten om hatbrotten är betydligt starkare och ännu mer utmanande än Ecce Homo-utställningen. Konsten ger henne friheten att ta ut svängarna rejält. Hon förmedlar sina egna starka sinnesrörelser via den fotografiska bilden.
I starkt blixtsken skapar hon svärta och ljus. Lidandet och utsattheten är bedövande.
Elisabeth Ohlson Wallin visade även bilder från utställningen Via Dolorosa. Även detta med bibliska förlagor. Jesus vandring mot uppståndelse men här skildrat bland mobbande skolbarn. Hon har även gjort en afrikansk variant men då skildrat farsoten hiv som håller på att utplåna en hel generation i Sydafrika.
Betydligt mer ljusare är Livet med tiden. Ett slags hyllning till den åldrande människan och det långa livet. Elisabeth Ohlson Wallin skapar dimensioner genom att projicera ungdomsbilder på eller i närheten av de gamla människorna.
De som ännu har välordnade fotoalbum i sin ägo och som är länken tillbaka till vårt gemensamma arv. Jag finner solidaritetens innersta väsen även där.
I den gamles blick står du snart själv.
ULF LUNDÉN

Mer läsning

Annons