Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En historia om bygd, teknik och människori med- och motgång

/
  • Dete ryker ännu ur skorstenarna på pappersbruket i Kvarnsveden. FOTO:TOMAS NYBERG
  • Virke på väg. Ännu långt kvar till papper. Flottning på Dalälven 1905. (Foto: E Larsson, Stora Ensos bildarkiv i Dalarnas museum.)
  • Kvalitetskontroll. Maskiner förslår inte hela vägen. Någonstans finns alltid människan. Papper är en av hennes civilisatoriska förutsättningar. (Stora Ensos bildarkiv i Dalarnas museum.)

Annons


Det r som man frvntar sig. Ur den tunga nyppnade boken stiger en ltt doft av nytryckt papper och dr knns den dr svala lenheten i gott papper. Fattas bara. Pappersindustrin sjlv ger ut denna bok om sin historia.

Papper. Ljus ver landet hette det nr elektriciteten kom. D kunde folk lsa om kvllarna. Folkbildningen frmjades. En annan frutsttning, som ofta frbises, r tillgngen p papper. Den tillgngen skrades genom att papper kunde framstllas av tr istllet fr lump och genom att pappersindustrin vxte. Ivar Lo-Johansson grundlade sitt frfattarskap genom att hugga massaved. Eyvind Johnson flottade.

Kulturbreddning och folkbildning r en fljd av industrialisering och teknikutveckling. Det m lta hgtidligt. Men vad sger man efter att ha tagit del av ett sdant hr verk? Det bekrftar att papper r en ovrderlig tillgng. Fr att inte tala om kartonger, ldor och omslagspapper. Konsumtionssamhllet hade knappast varit vad det r, med de frdelar det ocks har.
S gller det kringjobben, arbetet p bruksorterna, frmgan att utnyttja skogstillgngarna, exportinkomsterna, industrisamhllet, moderniseringen. Inte utan papper.

Boken heter Papper och massa i Dalarna och Uppland och har underrubriken Frn handpappersbruk till processindustri. Skogsindustriernas Historiska Utskott str fr utgivningen och denna bok r den ttonde i ordningen om svensk pappersindustri. Elva industrier i Dalarna beskrivs, nio i Uppland.
Hans Troedsson och Per Jerkeman r bokens redaktrer. Frutom dem svarar fljande frfattare, var fr sig eller tillsammans, fr de olika avsnitten: Jan Rennel, Olle Bjurbom, Olle Lundqvist, Sven-Erik Malmeblad, John Svensson, Torbjrn Krantz, Helena Lundgren, Lena Knutson Udd, Stig Blom och Hans M Ericsson.
Frfattarna har anknytning till pappers- och massaindustrin och flera har varit chefer. Sakkunskapen behver ingen tvivla p, och svitt en utomstende kan se inte heller objektiviteten.
Visst hade det underlttat lsningen om man genomgtt ngon ingenjrskurs i pappersframstllning eller varit anstlld p ett pappersbruk, men det r ingen renodlad fackbok utan frmst en historiebok med industri- och samhllsperspektiv samt lokalhistoria, och infr lite snriga passager r det bara att lta frundran verta: att sdant hr kan konstrueras, sktas och fungera.

I boken figurerar nstan uteslutande gare, chefer och ingenjrer. De hade initiativet, pengarna, makten och kunskapen. Samtidigt ger boken en inblick i fretagsledande: Ofta ett vlavlnat helvete med direktionsvagn och snabbt respass, garnas tryck och avkastningskravets ok, ver- eller underkapicitet beroende p konjunkturer, garbyten och gargrl, processhaverier, olyckor, lnefrhandlingar, fristllningar, konkurrensens hetsande mera-mera, bttre-bttre och nytt-nytt, kostnadskravets lgre-lgre, hela denna organisation frn vanlig ved till finaste papper.
Det hr behandlas inte som ngot srskilt mne utan kan utlsas i beskrivningar av brukens uppgng, storhetstid (ibland mttlig i lngd och omfattning) och nedlggning. De flesta av de behandlade bruken r nedlagda. Att man satte igng dem? Jo, sm jrnbruk brjade g dligt efter1800-talets mitt, det fanns en potential i skogen och pappersbehovet, vattenkraften var en tillgng och finansirer skte nya placeringar.

ldst r Grycksbo pappersbruk, startat 1740 och med lump som rvara. Den Munktellska dynastin styrde patriarkalt i rhundraden. Uppstudsiga avskedades p flcken. Grnade arbetare fick pension. Bergslaget tog ver 1966 och fick ett rtionde senare ett riktigt guldgg i Grycksbo. Filtrerpapper, glasfiberpapper och finpapper gav framgng. Investeringar i milj blev allt viktigare, str det. Onekligen. Men Artic Paper, de nya garna, verger den jrnvg till Grycksbo som ngra tidigare efter brk och kommunala anstrngningar rustats upp. Texten sger inget drom. Beslutet r kanske fr nytt. Men milj?
Skifsforsen, Eldforsen och Ellingeverken var trsliperier uppefter Vsterdallven. Deras tid varade ngra rtionden fre och efter sekelskiftet 1900. Produktionen frslog inte och den tekniska utvecklingen gick initiativtagarna frbi. Samma de rnte Tyfors trmassefabrik.
Lngre klarade sig Fredriksbergs pappersbruk (1857-1974). Kriser saknades inte, men inte heller investeringar. Nedlggningsprocessen blev en tiorig historia. D fanns ett annat samhlle med AMS och lokaliseringsstd och ersttningsindustrier. Det gick ett tag med hopp, bidrag och uppvaktningar. Nu str den fallfrdiga fabriksbyggnaden som ett hot mot barn och milj.

Avesta sulfatfabrik (1906-18) var heller ingen lyckad historia. garna grlade, satsningar slog fel och Axel Ax:son Johnson kpte fabriken fr att lgga ner den eftersom generalkonsulinnan enligt rykte inte tlde lukten. Sellns trsliperi drevs av och till mellan 1928 och 1938, till synes utsiktslst hela tiden.
Bttre fart var det i Turbo sulfitfabrik (1873-1970) sedan Wallenbergarna tog ver. Boken bekrftar deras anseende som lngsiktiga industrialister (i motsats till dagens penninghandlare). Fors kartongfabrik med samma gare r idag ett framgngsrikt fretag.
Kvarnsveden r branschens bjsse. Forsen var outbyggd, kraftbehovet kade, kolning gav inte nskad avkastning p virket, papper var framtiden. Efter ngra rtionden var det tal om att flytta allt till Skutskr. Bva mnde, precis som nr det kring r 2000 gllde var nya PM 12 skulle byggas. Men Kvarnsveden str kvar, strre n ngonsin, hela tiden med investeringar p gng, nu med ett nytt vidunder till pappersmaskin, PM 12.

Boken r noggrann med register ver viktiga rtal, chefer och investeringar, ven ver fackfreningar och deras frtroendevalda. Facken hade det ofta tungt. Efter den misslyckade storstrejken 1909 frlamades de. Fretagen krvde emellant kraftiga lnesnkningar, skriver frfattarna. Fre Saltsjbadsavtalet 1938 frekom ideligen strejker. En bild av strejkkommittn vid konflikten i Fredriksberg 1921 visar en grupp allvarliga mn i kostym, vitskjorta och rosett. Man kunde tro att bilden frestller fretagsdirektionen. Den varslar om fackets tilltagande styrka.
Intressemotsttningar ligger i sakens natur, men ocks gemensamma anstrngningar. Notabelt r att facken frst motsatte sig kontinuerlig drift men ville ha kvar den efter provperioden. Fretagen bjd till ocks. De byggde bostder och i till exempel Turbo utstlldes frmnliga egnahemsln. Nr Wikmanshytte bruks lantarbetare strejkade bad Turboarbetarna att f stta potatis sjlva om de inte nyttjade brukets hstar. Mera ndtgrd n strejkbryteri. Vem kunde neka? Fast det r klart: bruket hll girigt p varje ettring mer i mjlkpriset.
Folketshusbygget i Fredriksberg blev en frga fr fretagsstyrelsen. Strsta intressefreningen var inte facket utan fiskevrdsfreningen. veringenjren blev projektledare och de anstllda jobbade extraskift p helgerna och gav ersttningen till bygget. Samma sak hnde i Turbo. Den borgerlige veringenjren tog sig ordfrandeskapet i byggnadskommittn.

Fotografierna av sjlva industrianlggningarna sger sitt. Men intressantare r bilderna av mnniskorna: ledande personer med ordnar, strkkrage och beslutsamma drag, anstllda i suddiga interirer som om de sugs in i anonymitetens ludd. Gemensamt fr alla r att nstan ingen ler. Tillvaron r en allvarlig sak, och det r en allvarlig uppgift allt detta med papper i denna tillvaro, vare sig investeringarna lyckas och lnsamheten hller, eller bruken lggs ner och mnniskor blir arbetslsa och bygd och folk gr ekonomiska och sociala frluster.


BO DEGERMAN

Mer läsning

Annons