Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Enquist har skrivit en grandios memoarbok

/

Annons


Ett annat liv
Per Olov Enquist
Norstedts förlag

Man får gräva djupt i historien för att hitta ett större mediapådrag än det som kantat utgivningen av Per Olov Enquists självbiografiska "Ett annat liv" (Norstedts). Med skräckblandad förtjusning vältrar sig media i avslöjandet av hans nära tioåriga helvete som alkoholist. Det skrivs spaltkilometer om hans konsumtion, om särskilt pinsamma incidenter på diverse behandlingshem, om den mirakulösa omvändelsen, efter en panikartad flykt från en behandling på Island där man tillämpar den i vissa fall så framgångsrika men av Enquist starkt ifrågasatta Minnesotamodellen.

Men P O Enquists grandiosa memoarbok handlar om så mycket mer, på ett plan en formidabel framgångssaga som börjar i Hjoggböle i Västerbotten. Historien berättas i tredje person, det handlar om lärarinnans "pajk" Per-Ola som växte upp ett stenkast från det bönhus som hans far byggde, strax innan sin tragiska död när P O Enquist endast var ett halvt år gammal.

Hjoggböle är en miljö som P O Enquist återkommit till i romanen "Kapten Nemos bibliotek" och som kännetecknades av sin starka religiositet och idealism. Eller snarare är byn enligt Per Olov Enquist delad i en andlig och en ogudaktig sida, där den förra domineras av hans mor, lärarinnan Maja, medlem av Evangeliska Fosterlandsstiftelsen och med politisk hemvist i Folkpartiet.

Hans mors stora ambition är att han ska sluta som förkunnare, dvs. som präst. Först fogar han sig och följer sin mors och fars önskan att "bli en kristen" och att "följa budskapet". Så småningom infinner sig ett till en början väl dolt, men dock manifest uppror, initierat av rektor Nilsson, den förste dörröppnaren mot ett annat liv.

Från den skyddade barndomen kommer Per Olov Enquist till ett Uppsala som skildras i bokens andra del, "En starkt upplyst plats", dit han anländer med en av modern inköpt skrivmaskin som han fått för att i framtiden kunna skriva sina predikningar. Han blir som inneboende hos två systrar granne med en viss herr Lars Gustavsson, ett 17-årigt snille. Han möter Lars Lönnroth vars far sitter i Svenska akademien och drar slutsatsen att de intellektuella är ett kortvuxet släkte som ser med stor misstänksamhet på den 1,97 lång Enquist och hans idrottskarriär som höjdhoppare.

Uppsala på 1960-talet var en eruptiv intellektuell miljö, en smältdegel med sällsynt många blivande författare som Björn Håkanson, Torsten Ekbom, Kerstin Ekman, Lars Görling och Göran Tunström. Märkligt nog nämner han inte Sven Delblanc.

På skrivmaskinen skriver han ständigt och berusat, brytande mot det kristna påbudet att icke "skriva hopdiktat" och tro sig vara något. Under ett par år åstadkommer han två diktsamlingar och två romaner som samtliga refuseras. Dock ger han inte tappt utan debuterar 1961 med romanen "Kristallögat". Tre år senare får P O Enquist sitt publika genombrott med den historiska romanen "Magnetisörens femte vinter", som även har filmatiserats.

Han befinner sig mitt och rätt i det numera närmast mytiska sextiotalet då P O Enquist i likhet med sina författarkollegor övergår från att vara "homo ludens", dvs. den lekande människan, till att bli "homo politicus". P O Enquist blir en undersökande författare, bosätter sig i Berlin och hämtar inspiration från Centraleuropa, med författare som Günther Grass och Hans Magnus Enzensberger som höga föredömen. Internationellt slog han igenom 1968 med "Legionärerna" som översattes till ett tiotal språk och belönades med Nordiska Rådets pris. Romanen behandlade den omdiskuterade baltutlämningen då drygt hundratalet baltiska flyktingar repatrierades efter kriget.

1971 kom idrotts- och samhällsromanen "Sekonden", där "den fuskande släggkastaren" Erik Umedalen inspirerat till en av romanens huvudpersoner, en roman som genomkorsar en stor del av 1900-talets radikala idérörelser och politiska liv.

I politiskt blåsväder och med ett i media uppmärksammat fall av en svart lägenhetsaffär är barndomens oskuld förbi och P O Enquist befinner sig nu på "en skarpt upplyst plats" något som skulle accentueras då han 1975 publicerar ett debattinlägg om utrymningen av Phnom Phen.

"I åratal våldtog västerländsk imperialism ett asiatiskt land, dödade nästan en miljon människor, förvandlade en vacker kambodjansk kulturstad till ett ghetto, till ett horhus. Men folket reste sig, gjorde sig fritt, kastade ut inkräktarna, fann att denna fina stad måste återställas. Då utrymde man huset och började städa upp. Man började skura golv och väggar, eftersom inte människor skulle leva i förnedring här, utan i fred och med värdighet. I väst flödar då krokodiltårarna.

Horhuset utrymt, städning pågår. Över detta kan bara hallickar känna sorg.

Dock lär oss allt detta att kampen inte är ett historiskt monument, ett livlöst minnesmärke; den pågår."

Debattinlägget skulle leda till en förtroendekris - försvarade verkligen P O Enquist de röda khmererna? Denna ganska pinsamma händelse förbigår P O Enquist med lätt hand med hänvisning till att fullständigt korrekta ståndpunkter kan bli fel när tid förrinner. Det ekar lite tomt och till om med lite falskt i mina öron.

Samma år tar P O Enquist ytterligare en gigantiskt steg i en redan glansfull karriär då han gör en sensationell debut som dramatiker med "Tribadernas natt", en pjäs som skildrar en turbulent repetition av Strindbergs pjäs "Den starkare" på den experimentella Dagmarteatern i Köpenhamn. Ett drama som ska göra honom till Nordens mest spelade dramatiker världen över och föra honom till metropoler som Paris, München, Warszawa, Amsterdam och framför att till Broadway och New York.

Det är detta stjärntäta och glamourösa sammanhang som P O Enquist tar steget ner i något som närmast verkar vara ett dantesiskt inferno. Ännu har han en bra bit till det som kallas dödsrouten i Köpenhamn, ett tiotal krogar som befolkas av dem som för länge sedan saknar hopp. Men alkoholsuget finns där - obönhörligt.

Stick i stäv mot vad man skulle kunna tro är "Ett annat liv" en mycket underhållande bok. Till höjdpunkterna hör skildringen av repetitionstiden i Broadway, teaterns kreativa kaos och snöda kommersialism. En annan är inblickarna i författarens verkstad under de mörka åren då han under en produktivitetskris enbart skriver några nyktra timmar varje morgon. Trots denna lyckas P O Enquist skriva några dramer som spelas världen över och en roman som tillhör det bästa han skrivit "Nedstörtad ängel".

Snaran dras åt och P O Enquist inser, med iskall exakthet, att han håller på att ta sitt liv, men destruktiviteten tar över och han vägrar behandling.

Efter avslutad läsning undrar jag mycket över vad det egentligen är som jag har läst. Ska man vara strikt är "Ett annat liv" egentligen ingen memoarbok överhuvudtaget utan snarare en roman om författaren P O Enquist i samma anda som August Strindbergs Tjänstekvinnans son. "Ett annat liv" är en ovanligt mångfacetterad och djupborrande bok om ett gripande människoöde under en turbulent tid.

Lena S. Karlsson


Mer läsning

Annons