Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sångbar litteratur för vanligt folk

Annons


Texter historier från Den stora landsvägen
Plura Jonsson Eldkvarn
Norstedts förlag

Eldkvarn är en institution i svensk rockmusik. Dess motor är bandledaren Plura Jonsson som oförtrutet skrivit rockpoesi och fogat in denna ordmagi i svängande ackordrörelser. Men han skulle inte ha klarat sig utan de övriga i bandet. Det handlar om broder Carl, barndomsvännen Tony Thorén, Werner Modiggård och Clarence Öfverman.

Boken Texter historier från Den stora landsvägen är framför allt en hyllning till bandkollektivet. Den består av 100 låttexter, 89 är skrivna av Plura Jonsson och elva av hans bror Carl Stefan Jonsson. Detta brödraskap har klarat över 30 år i samma band. Ett svårslaget rekord. I förordet skryter storebror Plura om sin lillebrors konstnärliga förmåga. "Carla är en helt unik textmakare i svenskt musikliv". Det är framför allt broderns förtjänst att Eldkvarn är just Eldkvarn. Bandet har varit på fallrepet många gånger men likt en fågel Fenix rest sig ur gruset och stigit mot skyn på nytt. De kommersiella framgångarna har kommit och gått.

Nå, vad är Eldkvarn om inte ett slags bärare av en modern och sångbar folk- och arbetarlitteratur. Pluras skildringar av ett svunnet Norrköping med sina fabriker, känslan av att vara en smått förlägen landsortsgrabbb i en miljonstad, autodidakten som inte har akademiska betyg, som levt vid sidan av, som befunnit sig på vägarna ute i avkrokar och glesbygd. Plura och Eldkvarn har gett röst åt de anonyma. Hans privata passioner och skilsmässor har, precis som i Ulf Lundells händer, förvandlats till konst.

Pluras sånger vandrar genom livet och skänker tröst och eftertänksamhet. Han följer sin tid och låtsas inte vara en minut yngre än vad han är. Med tiden kommer mognad, insikt och klokskap. Emellanåt gör vi något annat och ger oss åter i kast med vilda lekar.
Eldkvarn bestod av medlemmar som levde i kollektiv. Den unge Plura hämtade inspiration från den svenska musikrörelsen. Han lyssnade på Lou Reed och Bob Dylan. Plura och Carla hade växt upp i ett hem med böcker. I bokhyllorna stod verk av Eyvind Johnson, Harry Martinsson, Jolo och Olle Hedberg. Plura började skriva små noveller och dikter. Plura Jonsson citerar Nils Ferlin och Eldkvarn är för evigt förknippad med Cornelis Vreeswijk via deras version av Somliga går i trasiga skor.

Boken är tillägnad Pluras alla kvinnor. Det är Anne, Wenche, Kajsa, Nilla och Maria. Alla färdkamrater på vägen. Plura Jonsson är oresonligt ärlig. Han moraliserar inte över andra. Vänner, bekanta och musiktyckare får komma till tals. En del skvaller blir det också. Om någon trodde att samarbetet med Mauro Scocco var utan konflikter, tar han eller hon gruvligt fel. Här finns också en välgörande bekännelse från musikskribenten Andres Lokko. Denna finkulturella snobb klädd i fjädrar av popkultur, som tidigare öppet visade förakt för vuxna män i jeans och boots som gillar rock. Här kommer en klädsam avbön.

Boken är snyggt formgiven av Kjell Andersson och Pär Wickholm. Dessutom är den illustrerad med många snygga fotografier. Självfallet finns även en rad privata "kort" ur familjealbumet i genren alla-har-vi-varit-små. Dessutom får vi ta del av Pluras naivistiska och färgglada måleri. Han är också frikostig med personliga kommentarer. Plura berättar vilka sånger som är hans personliga favoriter. Hur de uppstod och varför. Kärlekens tunga handlar exempelvis om skilsmässan med Kajsa Grytt. Detta är en blädderbok att återkomma till. Läs ett stycke här och där. Gärna med Eldkvarns musik i stereon.

Plura Jonsson är ingen politisk agitator men hela hans väsen och Eldkvarns långa existens är en röst som är kommen underifrån. Plura Jonsson skulle aldrig ha överlevt en audtion i TV4:s Idol. Han är och förblir dess största motståndare genom att bara finnas till därute på landsvägarna. Fortsätt så. Låt hjulen rulla.
ULF LUNDÉN

Mer läsning

Annons