Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ömsint blick på människan

/
  • Friteatern flyttar inga berg. Snarare sätter man sig vid foten av berget och petar i gruset. Från vänster; Mats Nolemo, David Odlöw och Peter Danielsson.
  • Till en gammal järnvägsstation kommer tre män vars bakgrund är okänd.

Friteaterns trudelutt "Har tåget gått, eller?" handlar om att vara vilse men inte förlorad. Till en gammal järnvägsstation kommer tre män vars bakgrund är okänd. Okänt är också om de kommer från jorden.

Annons

På lördagskvällen var det fullsatt i Västbergs bystuga i Rättvik. Friteaterns vilja att nå folket är starkt. Redan i första scenen ställer de sig utanför systemet. När skådespelarna David Odlöw, Mats Nolemo och Peter Danielsson ber om lov att få inta scenen är responsen omedelbar. Publiken är bekant med att be om lov för livet.

Med spretigt penselborst och en ansats till att utöva teorierna om Homo Joculatoris – människan som leker sig fram till nya insikter – och humorn som politiskt revolutionär kraft, speglas samtiden, när än den inträffar. Den röda tråden är människans vilsenhet. Men i vemodet finns också det goda skrattet, och så länge du vet att vårda dina andetag kan du påverka universum.

"Har tåget gått, eller?" är en samling tankar av Friteaterns Carina Molander. På låg värme tillreder aktörerna sin gryta med tiden och rummet som huvudingredienser. Och allteftersom meditationen får fäste i den urgamla bystugan kommer jag att tänka på Bröderna Marx, Ville, Valle och Viktor, trion i Bröderna Coens film "Oh Brother, Where Art Thou?" och Fadern, Sonen och Den helige anden. Med tre ackord kommer man långt. Anslaget stavas Svensk blues. Alla i publiken får en hand att hålla i; pessimisten, optimisten, naivisten. Men visst, den övergivna järnvägsstationen som de tre dragits till för att leka med ord, toner och tankar kan också vara jorden efter apokalypsen.

Vår antihjälte hasar sig fram i tät granskog och han har bara en toffel att skyla sig med. Förutom förlusten av den andra toffeln har han också tappat tron på sig själv och den tid som är och framförallt tvivlar han på att slutet blir gott. Vi går vilse och krymper i det komplexa; det ekonomiska systemet, religioner och ideologiers pajaserier, konflikten stad – land och facebook eller fejkbook.

Friteatern flyttar inga berg. Snarare sätter man sig vid foten av berget och petar i gruset. Men där befinner sig också de flesta av oss andra, framför det hart när omöjliga att förstå sig på.

Men just där har Friteatern sedan många år valt att möta sin publik. Man har tagit till sin uppgift att krafsa och visa på guldstänket i vardagsmänniskans fotspår och smuts. Sådant glitter hittar man också i det musikaliska drömdramat "Har tåget gått, eller?".

Skådespeleriet når sin topp i de långsamma nästintill stumma dialogerna, inte i de snabba. Varje viskning klarar att bära teman. Där blir det både smart och bekvämt. David Odlöw, Mats Nolemo och Peter Danielsson växlar mellan berättande och gestaltande. Musik bryter av eller vävs in i texterna på ett mer eller mindre sammanhängande sätt. Spelstilen är också fysisk, tilltalet folkligt, en lättvariant av modernism. Det är uppfinningsrikt med små resurser.

"Den första regeln inom teatern är att det inte får finnas några regler", har dramatikern Dario Fo en gång sagt. Dario Fo avled den 13 oktober i år, 90 år gammal. Han sade också att "Teater inte är att imitera verkligheten utan att återuppfinna den." Tåget och järnvägsstationen i "Har tåget gått, eller?" är användbara som metaforer och på sitt alldeles nära sätt bär Friteatern Dario Fos teser som få andra teatersällskap i Sverige. Precis som Fo spelar man också sin teater i bystugor, bygdegårdar, fabriksgolv, konferenshallscener, Folkets hus och torg, lokaler som aldrig smittats med borgerlig kultur och passivitet.

LÄS MER KULTUR

Mer läsning

Annons