Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TEMA: ARKITEKTUR

/

Annons


Anita Stjernlöf-Lund
Cyrillus Johansson. Från Askersund
till Östersund
Bild, Text Form

Cyrillus Johansson var mannen som ritade om Ludvika, snyggade till i andra dalakommuner med fräscha byggnader och rustade upp ett antal dalakyrkor. Alltså en man som dirigerade bebyggelsens utformning och införde stil, som både markerade och passade i förhållande till omgivning och användning. Med andra ord en arkitekt.
Han var en både satt och sammansatt person: lite kortväxt och kraftig, kolerisk och motsägelsefull, föga intellektuell, inte heller spirituell, hemma mentalt instängd i sig själv, socialt oborstad, en man med cigarr och väst. Han tänkte mest på fastigheter och praktiska lösningar, ritade med promenadkäppen gruset.
Det var arkitektur han kunde. Inom sitt gebit måste han ha fungerat även socialt. Hur hade han ha fått uppdrag annars och gått att samarbeta med?

Vägen till Ludvika och Dalarna har sin förhistoria. När han beträdde den var han redan ett namn, framgår det av Anita Stjernlöf-Lunds biografi över honom.
Cyrillus Johansson (1884-1959) var född i Gävle. Fadern var murare men övergick till affärer. Cyrillus, med teckning som bästa skolämne, utbildade sig till arkitekt och fick sin examen 1908. Han öppnade arkitektbyrå redan under de sista utbildningsåren och fick gott om uppdrag, ruschigt som Stockholm då var.
Trots att det inte var särskilt meriterande i arkitektbranschen intresserade sig Cyrillus Johansson för enklare bostäder, sådana som arbetarna skulle bo i. Men det var affärs- och hyreshusen som gjorde honom känd och efterfrågad.
Cyrillus Johansson tog till sig svensk brukstradition men inspirerades också av tysk och orientalisk arkitektur. Det var 20-tal och en klassicistisk stil med vissa variationer gällde. När funktionalismen kom på 30-talet hamnade Cyrillus Johansson utanför. Enligt biografin upplevde han funktionalismen som en personlig kränkning.
Öppna städerna! Bryt med de gamla! Fram för ändamålsenlighet och renhet. Cyrillus Johansson ansåg funktionalismen vara ett våldförande på natur och tradition. Varje stad hade sin ”natur”. Cyrillus Johansson pekade på småstadens egenart: inte landsbygd, inte storstad. Bygg därefter, låt husen räcka varandra handen men markera att officiella byggnader är officiella.

I Ludvika där Cyrillus Johansson var stadsarkitekt från 1931och tio år framåt. Han ritade stadshus, järnvägsstation, biograf och affärshus. Ludvika fick prägel. Lite funktionalism vilar över stationsbyggnaden. På stadshuset placerade Cirillus Johansson en takryttare. På Ludvikas stadshus så väl som på andra officiella hus i Sverige skulle takryttaren markera husets dignitet, hjävdade han. Hembygdsvårdaren, natursvärmaren och författaren Karl-Erik Forsslund som avskydde allt nytt protesterade förgäves.

Vattentornet i Avesta skissade Cyrillus Johansson redan 1910. Det har klarat sig bra, är ur bruk sedan årtionden tillbaka men en skönhet i staden. Åt handlaren Lars Samuelsson i Dala-Järna ritade han en herrgårdsliknande byggnad 1914, på sitt sätt enkel men klart utstrålande det som avsågs. På Stegelbacken i Smedjebacken står folkskolan som uppfördes 1934, lite högt belägen med hembygden under sig: till kunskap ser man upp, upp till kunskap strävar man. I Malung, Öje och Våmhus renoverades kyrkorna enligt hans förslag och efter en och annan strid till menighetens belåtenhet.
Satt, sammansatt och satt spår. Där har vi arkitekten Cyrillus Johansson.
BO DEGERMAN

Mer läsning

Annons