Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ulf Lundén: Svenska Akademien på fallrepet

/
  • Sara Danius, Svenska Akademiens ständiga sekreterare vid torsdagskvällens presskonferens.

Annons

Jag har alltid varit skeptisk till ordenssällskap som är mer eller mindre stängda för utomstående. Svenska Akademien har länge varit en sådan institution. Den är ju direkt sprungen från en förgången tid, från ett icke demokratiskt samhälle.

Akademien styr sin verksamhet efter regler och förordningar som borde ha försvunnit sedan länge. Ledamöterna väljs fortfarande in på livstid, bristen på insyn för allmänheten är monumental. Det är inte bara Nobelpriset i litteratur som Akademien delar ut varje år. Denna församling skickar iväg ytterligare ett 50-tal priser och även övriga ekonomiska bidrag. Hur mycket pengar det handlar om berättar inte Akademien, men enligt uppgifter i Expressen och DN rör det sig om 25–30 miljoner kronor varje år. Akademien har en alldeles för stor påverkan på svenskt kulturliv. Att bli utvald att sitta i ett ordenssällskap på livstid och som sägs stå för snille och smak kan få vem som helst att tappa kontakten med jordskorpan och överskatta sin egen betydelse. Jag har instinktivt mycket svårt för personer som sätter näsan i vädret och förvandlar kultur till ett slags egen statusmarkör och personligt maktmedel.

Kritiken mot Akademien är också stark från flera håll. Vänskapskorruption och tystnadskultur har bidragit till den senaste skandalen kring den så kallade kulturprofil med nära anknytning till den "heliga församlingen." Därför har hans göranden och låtanden inte kommit upp i offentligheten förrän nu under den stora #meetoo-kampanjen.

Det har samtidigt skett en föryngring och ett tillskott av flera starka kvinnliga författarskap i Akademien. Jag tänker bland annat på Kristina Lugn, Lotta Lotass (även om hon nu själv har lämnat församlingen) och Sara Stridsberg. Ständiga sekreteraren Sara Danius inger stort förtroende på det sätt som hon genomförde krismötet i Akademien i torsdags. Pressmeddelandet var mycket tydligt. Ingen behöver tvivla på sanningshalten gällande anklagelserna mot kulturprofilen. Han har ju till och med utsatt ledamöter, ledamöters döttrar, ledamöters hustrur och personal vid Akademien för "oönskad intimitet eller opassande behandling av vederbörande." Enligt Sara Stridsberg var sammanträdet "ett uppvaknande för Akademien och för resten av världen." Nu måste vi förvänta oss en betydligt större öppenhet framöver.

Förhoppningsvis kommer det något gott ur den här mycket allvarliga historien. Den så kallade kulturprofilen brukade dyka upp i tidningsspalterna med jämna mellanrum, senast i somras, läste jag en helsida om honom i Svenska Dagbladet. Han varnade för bristen på bildning. Hans så kallade bildning sträckte sig inte särskilt långt. Akademien kommer omedelbart att bryta alla band med honom, inte minst det ekonomiska stödet. Kan vi sedan hoppas på en stor reformering av hela Akademiens verksamhet? Det är nödvändigt om det skamfilade anseendet ska återupprättas.

LÄS MER KULTUR

Mer läsning

Annons