Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi saknar humorn i svenska tv-serier

/
  • Bröderna i serien Tjockare än vatten Lasse (Björn Bengtsson) och Oskar (Joel Spira).

Annons

Första säsongen av syskondramat "Tjockare än vatten" sändes 2014, nu har säsong två haft premiär i SVT och det har blivit än mörkare, än mera elände. Och som tidigare är det brodern Lasse som kaoset snurrar kring.

I den första säsongen tog deras mor, Stina Ekblad, livet av sig och det var mycket synd, hon hade med sin närvaro och sin lyskraft behövts för att styra upp dramat. Då blev syskonen Waldemar tvingade att umgås med varandra och försöka driva familjepensionatet vidare tillsammans. Det gick inte så bra.

Nu, i säsong två, har det blivit vinter på Åland och syskonen ska försöka erbjuda julbord med badtunnor och pimpelfiske åt de eventuella gästerna. Efter andra avsnittet så kan jag konstatera att det blir bara värre med alla gamla barndomstrauman och familjerelationer. Syskonen Lasse (Björn Bengtsson) och Jonna (Aliette Opheim) återvänder till Åland och familjepensionatet där Oskar (Joel Spira) stannat kvar och misskött stället kapitalt och dessutom börjat supa.

Erik Leijonborg som är en av seriens regissörer menar att den handlar om äkta människor och äkta känslor. Jag kan hålla med om det, men tänk om vi hade en regissör som Lars Molin. Han berättade också om verkliga människor och verkliga problem och äkta känslor, men han bredde dessutom över ett tjockt täcke av humor på sina anrättningar så det lyste. Det är tungt att se Tjockare än vatten – mycket tungt. Det är åtta avsnitt kvar, men det kan knappast bli värre!

Intressant är att Filmpool Nord samproducerar, det gör de även med Midnattssol, en annan av SVT:s satsningar denna höst. Det är mycket bra serier och filmer som kommer från Norrbotten med samarbete med Filmpool Nord.

Premiär förra söndagen för Midnattssol och serien ska gå i åtta avsnitt. Inledningen var andlöst spännande, med vidunderligt vackra bilder från Kiruna och Kebnekaise. Det inledande mordet var det mest bestialiska som jag har sett, det andra som följde var inte mindre hemskt. Serien är välspelad med Peter Stormare som chefsåklagare Burlin och hans biträdande åklagare Anders Harnesk- Gustaf Hammarsten – en ensamstående pappa av sameblod. Eftersom mordoffret är fransk medborgare så får polisen hjälp från Frankrike som sänder Kahina Zadi – Lëila Bekhti.

Midnattssol är en berättelse om fördomar och kulturkrockar och människors rädsla för det som är främmande och annorlunda. Peter Stormare är en stor skådespelare när han får ett bra manus.

Sedan finns ju vardagen och det politiska spelet kring vår egen verkliga polisorganisation. Kritiken mot polisens omorganisation är hård, det går knappt inte en dag i tv-nyheterna utan att någon med insikt i polisväsendet ställer sig både frågande och kritisk. I Sala finns en polischef som heter Agneta Kumlin, en erfaren skicklig polis med både hjärta och empati. Hon gick ut öppet i SVT och kritiserade den nya polisorganisationen. Hon oroade sig för framtiden, det skulle bli färre poliser nattetid. För Sala och som i övriga Sverige så är omorganisationen en nitlott för små kommuner. Agneta Kumlin menade att polisen tittat utifrån ett Stockholmsperspektiv när man drog upp riktlinjerna för omorganisationen.

Enligt uppgifter till SVT så tryckte Agneta Kumlins chef, Lena Tysk, upp mobilen mot henne och sa: ”Har du sagt det här till media så är du död!”

Ett drama i verkligheten som också ska bli intressant att följa.

LÄS OCKSÅ:

Vemodiga schabloner av svensk landsbygd

LÄS MER KULTUR

Mer läsning

Annons