Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Emma Bergsten: "Vem ska hålla mig i handen?"

KRÖNIKA

Annons

När ni läser det här sitter jag på tåget till Arlanda. Eller så kanske jag sitter på flyget? Det är så klart helt beroende på vilken tid ni läser.

Men vem vet, kanske halkar jag i den slaskiga snön som kommit och bryter benet på väg ut med soporna. Kanske är jag på sjukhuset och gipsar?

Jag är sån, tänker alltid på allt negativt som kan hända och rasera mina planer. Det är en dålig egenskap, jag vet det. Men jag är alltid så rädd för att bli besviken. Jag tänker också att det kan straffa sig att vara för lycklig och upprymd, det kan slå tillbaka. Därför måste jag vara lite lågmäld och inte alltför glad. Först när jag sitter på planet kan jag andas ut och tänka på hur härligt det ska bli.

För många är det säkert ingen stor grej att resa ensam till Thailand. Men för mig som alltid varit rädd för allt är det ett jättekliv. Kanske är det inte så konstigt att jag är sån eftersom att jag har en mamma och mormor med katastroftänk. Istället för att peppa mig är de livrädda för allt som jag kan råka ut för.

Mormor är rädd att jag inte ska komma tillbaka och mamma gråter och säger att jag absolut inte får bada för långt ut i havet, och jag får inte vara ute när det är mörkt. Solen går ner mellan sex och sju på kvällen och då ska jag alltså stänga in mig på hotellrummet. Haha, jag måste skratta åt hur komiskt det är, jag är 33 år!!

Jag vet att dom bara bryr sig om mig och vill mig väl, men det smittar av sig på mig och jag blir också orolig. Om jag någonsin själv blir förälder så vet jag att jag kommer att bli precis likadan. Det sociala arvet är starkt. Det är tur att jag älskar mormor och mamma så mycket.

Mitt största problem är innan jag ska checka in resväskan och behöver gå på toaletten. För det kommer jag att göra ett antal gånger. Nervösskita har alltid varit min grej. Får väskan plats inne där? Jag har ju ingen som kan vakta den utanför. Och hur gör jag med solkräm på ryggen? Ska jag spruta full en vägg och stryka mig emot den? Det känns så pinsamt att be någon okänd smörja min rygg.

Bortsett från dessa struntsaker känner jag mig ganska tuff. Eller nej, nu glömmer jag ju det viktigaste. När jag sitter på flyget och vi börjar gå mot start vill jag gärna hålla hand och klämma hårt. Det gör mig mest orolig, hur fan ska jag klara av att flyga ensam? Är det konstigt att be en okänd person hålla min hand?

Förhoppningsvis har jag haft tid att vinmarinera mig innan start och byggt upp en tillfällig självsäkerhet. Det kommer att gå bra det här!

Vi hörs från värmen nästa vecka, då är jag förhoppningsvis tuffare än nånsin!

....

Veckans hyllning: Jag såg Hurula på Liljan i fredags. Riktigt bra!

Veckans sågning: det var väldigtfolktomt på Hurula. Tyvärr är det väl bara Takida och liknande som fyllerLiljan.

LÄS MER AV EMMA:

"Att tiga är en vidrig maktutövning"

"Stackars er som tycker att könshår är äckligt"

"Hur ska vi lyckas när inte ens superstjärnorna gör det?"

"Nej, jag vill inte veta vad du drömt i natt"

"Jag väljer livet framför sexlivet"

"Snus och TV-spel i en nerfisen soffa ger mig rysningar"

"Om man gömmer fett på ett ställe så dyker det upp på ett annat"

"Har det inte gått för långt med barn på Facebook?"

Mer läsning

Annons