Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Men varför bara William Lind?

/

Annons


Kristinehallen, Falun, 20/11
Dalasinfoniettan
Dirigent:
Finn Rosengren
Sångsolister:
Mikael Samuelson
och Stephanie Lippert


Musik i Dalarnas helkväll med ”underhållningsmusikens mästare” William Lind (19111995), här med Dalasinfoniettan och Mikael Samuelsson, återskapade en känsla av mellankrigstid: här bjöds flera timmars bekymmerslös musik i tidstypisk anda, med titlar som ”Vad vore livet utan musik”, ”Skärgårdsflirt” och ”Farmardans”.
Men varför på detta sätt framhäva just William Lind? Om syftet nu var att lyfta fram bortglömd populärmusik från första hälften av 1900-talet - varför då inte även musik av exempelvis Jules Sylvain (Axel Hansson); även han kompositör, arrangör och kapellmästare. Och förutom denne ”Säg det i toner” kunde man ju ha tagit med jämnårige Arne Lambert, vars levnadsbana i mycket påminner om William Linds.
Det tycks, rent allmänt, som om det tidiga 1900-talet blivit väldigt inne. Fastigheter och antikviteter från denna period säljs mycket dyrt. Populära namn från tiden - som sedan föll i glömska under rekordåren - kommer tillbaka: Hulda, Elin, Selma. Och även musiken kommer tillbaka. Bertil Perrolfs folkkära radioprogram Skivor till kaffet följdes ju av Skivor från Vetlanda - som nu efterträtts av Da Capo, som också vördar kupletter och visor på stenkakor.
Björn Skifs övergav popgenren och utgav 2005 skivan Decennier, dominerad av svensk populärmusik från 1940-talet. Och jämnårige artisten Mikael Samuelson gör också en skifsare: här stod han på scenen i Falun och sjöng med stor inlevelse ett antal sorglösa melodier från främst mellankrigstiden - alltsammans arrangerat av denne William Lind - som blev känd inte minst som ledare för Radions underhållningsorkester (en ensemble som ansågs allt för urmodig redan 1965, när Sverige hypersnabbt moderniserades, och som därför slogs samman med ”Radioorkestern”. Härigenom bildades så Sveriges radios symfoniorkester; radiosymfonikerna.
Men intresset för det tidiga 1900-talets populärmusik har ännu inte slagit igenom i de yngre generationerna. Falu-konserten fick karaktär av pensionärsträff. Finn Rosengren, vars pedagogiska dirigering jag studerade redan för trettio år sedan, ledde en orkester som denna kväll spelade avspänt, charmfullt, och Mikael Samuelson sjöng Ferlins ”Får jag lämna några blommor” med överdådig suggestion; resten var galant men mestadels tunt. Jo, italienska efterkrigsschlagern ”Il nostro concerto” gjorde han underbart.
William Lind-sällskapets
representant var speaker och passade även på att presentera sällskapets stipendiat för 2008: Stephanie Lippert, som även medverkade i två melodier. Vacker röst; mycket utvecklingsbar.

BJÖRN GUSTAVSSON

Mer läsning

Annons