Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Jonas Hasselqvist: När vi läser tweets som Fan läser bibeln

Annons

Jag vet inte hur många gånger jag har hört människor i min omgivning säga: ”Nä, jag bryr mig inte om politik, det är så tråkigt”. Inte undra på det, politiker måste så gott som alltid väga sina ord på guldvåg.

Ett skämt snappas upp av en motståndare och görs om till blodigt allvar. En ogenomtänkt fras på Facebook blir till ett bevis för inkompetens och en spontan reaktion tas för genomtänkta politiska förslag.

Den som aldrig utmanas, som aldrig behöver slipa sina argument och ibland kanske till och med tänka om kommer heller aldrig att skapa något nytt.

Att ständigt läsa den politiske motståndaren som fan läser bibeln bidrar i stor utsträckning till den ökade polariseringen, men den gör också den politiska debatten både dummare och tråkigare.

Ett exempel är hur Ann Heberlein, riksdagskandidat för Moderaterna, misstolkats från vänster. Efter att den 20 februari skrivit på Twitter: ”nä hörni - är det inte dags för en statskupp?”

Smaklöst, kanske.

Opassande för en lektor i etik, möjligen.

Ett uttryck för att Moderaterna skulle vara beredda att störta demokratin, knappast.

Tweeten är ett uppenbart skämt och hon har tydligt sagt det, gång på gång. Trots det harvas det fortfarande runt i sociala medier som något slags bevis för att moderater inte bryr sig om ”vanligt folk”.

Eller som när Socialminister Annika Strandhäll skriver om en bokhandel: "Jag gillar verkligen @PocketShopSWE (Pocket Shop, min anmärkning), fantastiskt, finns alltid i närheten när man ska resa. Välsorterade o serviceminded." 

Och genast blir attackerad av "alternativhögern" för att vilja tysta Katarina Janouch. Eftersom Pocket Shop slutat sälja hennes böcker. Anledningen ska enligt Pocket Shop vara för att Katarina Janouch säljer för dåligt, men Janouch supportrar ser illvilja och "censur".

Vi kan, och ska, såklart diskutera vad politiker kan säga och inte säga i det offentliga. När går någon för långt, när går åsikter över i faktafel och var går gränsen mellan kritik och personangrepp?

Men när varje misstag blir en skandal och varje bokstav tolkas, medvetet eller omedvetet, fel - då går något förlorat i det demokratiska samtalet.

För den som aldrig lyssnar, verkligen lyssnar och försöker förstå sin motståndare kommer aldrig heller att utvecklas. Polariseringen gör inte bara debatten tråkigare och otrevligare, den försvårar också själva politikutvecklingen.

Den som aldrig utmanas, som aldrig behöver slipa sina argument och ibland kanske till och med tänka om kommer heller aldrig skapa något nytt.

Det är i konflikten, debatten och i samtalen som politikutvecklingen sker. Men det förutsätter också att vi faktiskt debatterar samma sak och inte sådär i största allmänhet anklagar varandra för allsköns ting.

Gott nytt valår!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons