Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

De fyras gräsrots-gäng

Robert Sundberg skriver om det inre livet i Miljöpartiet och dess riksdagsgrupp.

Annons

För de som är under 50 år eller minns åren runt 1980 dåligt kan nämnas att det som kallades de fyras gäng var Maos änka och tre ledande politiker i Kina. De hade inflytande i Kinas politik åren efter Maos död 1976, men manövrerades ut.

Utan övriga liknelser än namnet verkar Miljöpartiet ha fått ett eget "De fyras gäng" i riksdagsledamöterna Valter Mutt, Carl Schlyter, Annika Lillemets och Jabar Amin. Flera medier, med Dagens Nyheter i torsdags i spetsen, har skildrat det.

Valter Mutt, riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Dessa fyra miljöpartister har bildat en grupp och deltar väldigt lite i den övriga miljöpartistiska riksdagsgruppens möten och beslut.

De fyra har i intervjuer på senare tid gett uttryck för sitt missnöje med den politik som deras parti för, eller tvingas föra, i regeringsställning. De fyra tycker att alltför mycket av det som regeringen beslutar går emot det som MP står för politiskt.

Några exempel är utförsäljningen av Vattenfalls brunkolsanläggningar i Tyskland, handelsavtal som Ceta och TTIP, vapenexport, flykting- och migrationspolitiken och en del annat.

De fyra menar att det stora regeringspartiet, S, får igenom för mycket av sin politik i det som blir regeringens politik. För mycket går emot det MP vill på många områden.

De fyra, via Mutt, medger dock att MP fått genomslag på vissa områden och till viss del, men att det enligt honom, de andra tre och kanske även andra miljöpartister, är för lite.

MP har 25 riksdagsledamöter. S har 113. MP utgör knappt en femtedel av regeringsunderlaget, men har en fjärdedel av ministrarna, sex av 24. Regeringen har 138 mandat. Med V som stöder regeringen i budgetfrågor blir det 159, mer än de fyra borgerliga partiernas 141.

Carl Schlyter, riksdagsledamot för Miljöpartiet.

Slutar de fyra att rösta med regeringen resten av mandatperioden kommer den ändå att vinna budgetomröstningarna så länge allianspartierna lägger egna budgetalternativ, vilket de avser göra. Att en början till uppluckring av Miljöpartiets riksdagsgrupp verkar ske är ändå illavarslande, främst för MP men även för regeringen.

Hittills har MP fungerat ganska bra som regeringsparti med tanke på att partiet aldrig regerat. Man ska komma ihåg att den här tiden, två år efter valet, hade den borgerliga trepartiregeringen från 1976 spruckit. Så de borgerliga partier som gärna framhåller problemen i och med MP har själva en svag regeringshistorik för inte så länge sedan.

Den andra trepartiregeringen, efter valet 1979, sprack ännu snabbare. Och den tredje, efter valet 1991, sprack i juni 1994 då centerpartiledaren miljöminister Olof Johansson hoppade av regeringen.

På ett teoretiskt plan kan man förstå de fyra miljöpartisterna. De står ju för mycket av det som är själen i MP. Men ett parti som regerar måste klara av att göra kompromisser. Klarar ett parti inte det måste det överväga att avsluta sin regeringsmedverkan.

Det är i ljuset av att om MP ska kunna regera även efter valet 2018, i koalition med S eller med även andra partier, som det är viktigt att MP fungerar som ett parti som kan hålla ihop.

På ett teoretiskt plan kan man förstå de fyra miljöpartisterna. De står ju för mycket av det som är själen i MP.

Men ett parti som regerar måste klara av att göra kompromisser. Klarar ett parti inte det måste det överväga att avsluta sin regeringsmedverkan.

Som utomstående kan man inte säga hur MP ska göra. Partiet, och de som utgör det, måste själva besluta om det.

Mer läsning

Annons