Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Djursholm farligare för planeten än Tjärna Ängar

Greider: Djursholm farligare för planeten än Tjärna Ängar

Annons

Vi lever nu i den geologiska eller världshistoriska epok som forskare allt oftare kallar Antropocen. Det betyder människans tidsålder. Men inte i någon positiv bemärkelse. Ty detta är den epok i vilken människan på allvar påverkar klimatet och hela den levande planeten. Numera är exempelvis större delen av jordens landsmassa direkt påverkad och formad av mänsklig aktivitet. Framtida geologer kan komma att hitta spår av vår tid i sedimenten, till exempel i ökad förekomst av gifter eller rentav hela avlagringar av mänskligt skapade skikt av betong och cement. Framförallt kan vi redan nu mäta människans påverkan på den levande planeten i en direkt dödlig form: Sedan början av sjuttiotalet har alltfler arter utrotats och mängden ryggradsdjur minskat dramatiskt världen över. Detta är det sjätte massutdöendets epok.

Förra året skrev jag om Världsnaturfondens rapport Living Blue Planet. I den kunde man läsa att sedan sjuttiotalet har nästan hälften av den marina biologiska mångfalden i världshaven halverats. Arter dör ut. Bestånd av makrill eller tonfisk, havssköldpaddor och haj, minskar dramatiskt. Det är en katastrof av planetära dimensioner orsakad av överfiske, utsläpp, föreoreningar, försurning. Det var skakande läsning.

Om alla levde som befolkningen i Sverige skulle det krävas 4,2 planeter för att klara resursförsörjningen. För två år sedan var det 3,7 planeter, så det går bakåt.

Årets Living Planet-rapport från Världsnaturfonden har redan uppmärksammats för att den visar att Sverige inte är något föregångsland när det gäller ekologisk hållbarhet. Om alla levde som befolkningen i Sverige skulle det krävas 4,2 planeter för att klara resursförsörjningen. För två år sedan var det 3,7 planeter, så det går bakåt. Också planetärt lever mänskligheten över sina tillgångar – biokapaciteten hos 1,6 planeter är vad som behövs för att detta vanvett ska kunna fortgå.

Vi behöver systemkritik

Det är lätt att begravas under den massiva tyngden av rapporter av det här slaget. Och lika lätt är det att förlamas av tanken på att det politiska systemet i Sverige, liksom i resten av världen, i praktiken faktiskt inte alls ens förhåller sig till de ödesmättade perspektiven. Jodå, det genomförs åtgärder som förbättrar situationen här och var när skog skyddas eller fiske ibland regleras. Men i stort sett rullar utvecklingen på mot en biologisk och klimatmässig katastrof.

Västvärlden slår sig ofta för bröstet och pekar på sina gröna åtgärder. I praktiken har samma västvärld överlåtit åt den fattigare delen av världen att producera de industrivaror som orsakar utsläppen. Sedan kan de importeras.

Västvärlden slår sig ofta för bröstet och pekar på sina gröna åtgärder. I praktiken har samma västvärld överlåtit åt den fattigare delen av världen att producera de industrivaror som orsakar utsläppen. Sedan kan de importeras. Regeringar kämpar överallt för att genomdriva nya internationella handelsavtal, trots att en allt friare handel i realiteten obönhörligen driver på miljö- och klimatförstöringen.

Begreppet Antropocen är bra att ha. Världsnaturfonden använder sig av det. Men det har riktats kritik mot det. Är det verkligen Människan i sig som orsakar alla problem? Är det inte snarare de ekonomiska system hon sitter fast i och som tas för nästan naturliga? Vänsterintellektuella har föreslagit termen Capitalocen som ett mer rättvisande begrepp: Den enorma acceleration i miljöförstöring som sköt fart i och med den industrikapitalistiska revolutionen blir då den viktigaste faktorn. Vänsterradikalen och miljökämpen Andreas Malm driver den ståndpunkten. Och den är riktig. Men jag tror också att arten människa verkligen har ett invasivt drag som alla måste vara medvetna om.

I Världsnaturfondens rapport grubblas det en del över de djupgående orsakerna till förödelsen av planeten. Och visst anar man ett slags systemkritik hos rapportförfattarna när de skriver om de ekonomiska tillväxtmål och de finansiella marknadernas kortsiktighet som inte är förenliga med planetens ekologiska gränser. Men det är väldigt försiktigt.

Sanningen i skogen

Jag tror inte att miljö- och klimatfrågorna exploderar i politiken förrän den dag vi inser att planeten bara kan räddas genom ett mycket större mått av demokratisk planhushållning, dvs styrning och reglering av marknader och kapitalism. Det utesluter inte marknader, men de rätta, gröna marknaderna måste ofta skapas genom politiska ingrepp. Den franske ekonomen Tomas Piketty kom förra året med en viktig rapport som konstaterade att de tio rikaste procenten i världen står för mer än fyrtio procent av koldioxidutsläppen. (Carbon and inequality: from Kyoto to Paris).

Jag tror inte att miljö- och klimatfrågorna exploderar i politiken förrän den dag vi inser att planeten bara kan räddas genom ett mycket större mått av demokratisk planhushållning, dvs styrning och reglering av marknader och kapitalism. Det utesluter inte marknader, men de rätta, gröna marknaderna måste ofta skapas genom politiska ingrepp.

Beskatta ner köpkraften hos de översta skikten! Säg det klart och tydligt att dagens verkliga miljöhjältar i Sverige och andra rika västländer är låginkomsttagarna, som sätter ett långt mindre ekologiskt fotavtryck i världen än vad välbeställda människor gör.

Det rika Djursholm är farligare för planeten än Tjärna Ängar.

Mer läsning

Annons