Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider: Budgeten är som en vårdag – men utan sol! Var är hyresrätterna?

Annons

Regeringen lägger sin sista budget och det är en grå morgon i april utan sol. Och sådan är även Magdalena Anderssons vårbudget: Vårkänsla, men inget riktigt solsken.

Svensk ekonomi går nästintill lysande. Arbetslösheten sjunker och mest glädjande är att den sjunker framförallt för nyanlända. De högerkrafter som vill utmåla Sverige som ett slags migrationskatastrof har helt enkelt fel. Den så kallade svenska modellen äger fortfarande en betydande förmåga att lösa starka påfrestningar på arbetsmarknaden, även om Sverige är långt från det som en gång i tiden betecknades som full sysselsättning: Två procents arbetslöshet.

Regeringen lägger sin sista budget och det är en grå morgon i april utan sol. Och sådan är även Magdalena Anderssons vårbudget: Vårkänsla, men inget riktigt solsken.

Idag ligger den på strax över 6 procent. För ärlighetens skull bör det kallas för vad det är: Massarbetslöshet. Så hög arbetslöshet föder frustration och missmod, även om det ofta pulserar en bit under ytan på en putsad medelklass.   

Vår under mulna himlar. Foto: Göran Greider

Hur framtiden än ser ut så kommer mycket alltid att hänga på hur många som är i arbete. Och efter det stora flyktingmottagandet är det särskilt avgörande, inte minst för den sociala hållbarheten och jämlikheten. Den rätt expansiva höstbudget som lades förra året – då Alliansen klagade högljutt över ökat barnbidrag och andra välfärdssatsningar - bidrar till att hålla liv i en högkonjunktur, även om den förr eller senare kommer att mattas av.

En inhemsk bostadskrasch, eller ett globalt handelskrig: Mycket ont kan inträffa.

Totalt sett borde det ändå vara ett guldläge för i synnerhet socialdemokratin, men även för det vänsterparti som bidragit med många progressiva inslag i mandatperiodens budgetar. I vårbudgeten tillförs nästan runt miljard till vård och omsorg. Kommuner ska kompenseras för flyktingmottagande och integrationens kostnader. Det satsas på allt från sommarjobb för unga till kvinnojourer och solcellsstöd.

Ett guldläge. Ändå känns det inte riktigt så. Varför?

Grundskälet till det är att den rödgröna regeringens budgettänkande aldrig har lyckats frigöra sig från det generella åtstramningsdoktrin som dominerat svensk och europeisk politik i årtionden. Prioriteringen har förblivit att betala av så mycket som möjligt på statsskulden. Idag står Sverige där med en statsskuldskvot (skuldens andel av BNP) som är lägre än någon gång sedan slutet av sjuttiotalet. Det är inte rimligt. Det är till och med kontraproduktivt och äger ett drag av kamrersmässig galenskap.

Du är för försiktig, Magdalena Andersson! Foto: Janerik Henriksson
Prioriteringen har förblivit att betala av så mycket som möjligt på statsskulden. Idag står Sverige där med en statsskuldskvot (skuldens andel av BNP) som är lägre än någon gång sedan slutet av sjuttiotalet. Det är inte rimligt. Det är till och med kontraproduktivt och äger ett drag av kamrersmässig galenskap.

Spontant anser visserligen de flesta människor att det i alla lägen är bra att betala av på skulder. Men ständigt minskad statsskuld – till nivåer långt under EU-genomsnittet – är också detsamma som uteblivna investeringar på sikt. Istället för fixeringen vid statsskulden borde regeringen satsa långt mer på att lösa de långsiktiga utmaningarna.

En sådan gäller bostadsbyggandet. Det tenderar nu att sjunka, i ett läge där fler bostäder skulle behöva byggas. Den självklara åtgärden nu borde vara att massivt understödja byggandet av så billiga hyresrätter som möjligt. Kort sagt: ett återupprättande av den sociala bostadspolitiken. I vart fall i storstäderna är marknaden för svindyra bostadsrätter mättad. Men hungern efter hyresrätter är stor. Och förmodligen är det, vid sidan av jobben, nyckeln till en mer fungerande integration.

Trångboddhet föder problem. Familjer där barnen inte får ro att läsa läxor och ibland hellre ger sig ut på stan för att ställa till sattyg bygger ingen bra framtid. Ungdomar ser hur en stor bit av framtiden ställs in när de förtvivlat letar efter bostad.

Trångboddhet föder problem. Familjer där barnen inte får ro att läsa läxor och ibland hellre ger sig ut på stan för att ställa till sattyg bygger ingen bra framtid.

På område efter område behöver välfärden rustas upp efter en lång tid av skadliga skattesänkningar. Sjukförsäkringen håller på att bli till kvicksand där inte bara sjuka människor dras ner utan även socialdemokratin. Om folk inte känner att socialdemokratin i sådana frågor – utslitna arbetares välfärd – står på folkets sida är det kört.

Alltså: Vårkänsla men ingen riktig sol. Regeringens försiktighet kan komma att kosta den regeringsmakten i höst.

Mer läsning

Annons