Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Göran Greider om en kollektiv nostalgitripp

/

Annons


Jag r s pass gammal att jag samlat p bde filmstjrnor och hockeyspelare allts de dr korten som man bytte med varandra p skolgrden. Just hockeybilderna var magiska nr en klunga grabbar stod och blddrade i dem. nnu mot slutet av sextiotalet levde vi i ett rtt bildfattigt samhlle och de f bilder som slog emot en fick en vldsam kraft: Anatolij Firsov, vrldens genom tiderna bste centerforward, hans ansikte evigt inbrnt i medvetandet och p bilden hngde remmarna frn CCCP-hjlmen lsa.

Sedan gick man in i skolhuset. Ngon enstaka gng visade frken en film frn en surrande projektor men hur kunde en skolklass i trean bli s oerhrt upprymd ver att se ngon usel upplysningsfilm om till exempel lgar spelas upp baklnges? Varfr skrek vi av frtjusning? Kanske fr att den icke-vrdnadsfulla hanteringen av BILDEN nnu var smtt skandals!

Men bakom katedern hngde rullgardinskartorna som kunde dras ner s att Afrika landade i klassrummet och ibland togs till och med ngra gamla planscher fram med djur och vxter. P nstan fyrtio r har jag inte tnkt p dem, men nr jag nu lser Jens Wahlstedts underbara bok om skolplanscher det r hans tredje, den frsta kom fr tta r sedan och blev en succ - frs jag in i ett mrkt rum dr dessa bilder framkallas en efter en: Dr r djuren, rstiderna, vxterna, s som de e g e n t l i g e n ser ut. Klarare, tydligare, ja sannare. Hr r ju de blsippor jag tittar efter p vren! Och bjrnspren jag fll p kn infr i kerkanten i midsomras hade satts av den bjrnhona som Nils Tirn den flitigaste av planschkonstnrerna - en gng mlade! Precis s knns det, fr hr r bilder som varit med och format flera generationer svenska barns stt att se och tnka. Sjlv r jag en varm fresprkare fr fler vargar, men nr jag stirrar p Bruno Liljefors plansch frn 1896 med ett oskyldigt lamm och en elakt grinande varg s inser jag det: Detta r vargbilden som tyvrr lever ngonstans djupt ven inom mig. Eller ta planschen Vinterfglar vid grden: S dr ser det egentliga vinter-Sverige ut, sn och domherrar med rtt lysande brst. Vintrarna nu r frfalskningar.

Man fr hoppas att inte ngon verdrivet radikal feminist, klassociolog eller etnicitetsforskare fr syn p dessa planscher. De skulle ta terseendets gldje ifrn mig och hr sila fram svenskhetens sjlva essens, ett evigt radioaktivt avfall frn de symboliska krnreaktorer som gav nationsbygget dess energi. I Maj Lindmans rstidsakvareller frn fyrtiotalet separeras knen, nr flickan i kjol och kappa tar hand om lillasystern medan pojken litet kaxigt str och pimplar p isen. Det r som om sjlva den svenska naturen omkring dem legaliserar knsklyvnaden. nd r det underbara bilder. Jag knner igen dem. Jag vet att de har gett mig stoffet till vad jag tror
i d y l l r.

Jens Wahlstedt r biolog, har varit verksam inom Vrldsnaturfonden och har en frkrlek fr de naturbilder som idag utgr ett slags utopisk flaskpost frn det frflutna. Skolplanschernas guldlder infll innan jordbruket nnu industrialiserats och hr slr ngar och hagar och hela det mngskiftande smbrukarlandskapet emot en: Idag r det nstan utplnat.

I sista stund rddade Wahlstedt detta universum av planscher som gmts undan i kllare, skrubbar och vindar och drmed undgick ett kollektivt minne att frstras. Skolan r och frblir minnets mest laddade mark: Srgrd och skrckkabinett. Jag och mina frsvurna smg in i den stora gula skolbyggnaden, frbi lrarrummet och in i de dr skrubbarna med uppstoppade djur och planscher. Det kryper ver ryggen nr jag tnker p dem och kalla krar kommer nr jag minns en genomskrningsbild av en groda som pltsligt framtrdde i dunklet.

GRAN GREIDER

Mer läsning

Annons