Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Greider om finanskrisernas långa historia

Annons


”När alla andra i världen är galna, måste vi i viss mening ta efter dem”. Vem uttryckte sig så? Jo, en engelsk bankir i början av 1700-talet, när han mot bättre vetande kastade sig in i det som blev Söderhavsbubblan - en finanskris av samma typ som i dag drar genom världen. Historien är full av sådana bubblor, från 1200-talets spekulation i champagne, 1600-talets spekulation i tulpanlökar, eller 1800-talets i järnvägar, kanaler och gud vet allt.

n n n
Nästan allt som finns på jorden har blivit föremål för den galna finansvärlden; på tjugotalet var det aktier - vilket slutade i kraschen 1929 - och nu har det bland annat varit bostäder i USA.
>En blick genom historien visar det tydligt: marknadsekonomin bär inom sig fröet till det där maniska risktagandet som trissas upp till den punkt där någon inte längre kan betala och vill hoppa av karusellen. Och då stannar karusellen.
Vems fel var det den här gången att krisen blev så djup? Nykonservativa och nyliberala skribenter har den senaste tiden börjat skylla eländet på Bill Clinton, som på nittiotalet såg till att sämre ställda amerikaner skulle få råd att köpa hus med billiga lån. Återigen är det alltså den goda sociala viljans fel att världen stjälper?

>n n n
Den analysen är så närsynt att man inte tror sina ögon. Clintoneran var tyvärr lika nyliberalt inspirerad som Reaganeran och det Clinton gjorde var att avreglera bankväsendet.
Också Clinton var på många sätt beroende av Wall Street, inte minst för kampanjpengar och även för en amerikansk demokrat finns tyvärr enbart ägar- och marknadslösningar.
>
n n n
Marknadsfantasterna klarar mentalt helt enkelt inte av att konstatera att marknadsekonomin med ojämna mellanrum alltid kantrar över i ett vanvettigt risktagande med andras pengar. Särskilt svårsmält för dem är förstås att det nu är stater och skattebetalare som måste träda in och rädda ett hjälplöst finanssystem: banker går på socialbidrag. > >
>De offentliga summor som nu pumpas in är ofattbara. Regeringscheferna är beredda att gå hur långt som helst. Men därmed infinner sig en fråga som för marknadsliberalerna är än mer avgrundslik: Tänk om dessa regeringar vore beredda att gå lika långt för att utplåna den enorma arbetslösheten i Europa? Eller massfattigdomen i världen? Eller klimatkrisen?
>
n n n
När stater och regeringar vill, ja då kastar de uppenbarligen alla konservativa hämningar överbord. I höstluften: en liten smak av möjlig socialism. >
>

>

Mer läsning

Annons