Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Inbördeskriget som gav totalt krig

Robert Sundberg skriver om amerikanska inbördeskriget 1861-65 apropå en bok om det.

Annons

Boken Amerikanska inbördeskriget är skriven av Thomas Sörensen, utgiven på förlaget Historiska media. Jag tänkte skriva om den innan presidentvalet i USA, därav denna text. Boken är recenserad på DDs kulturavdelning, av Göran Kastlund 6 september i papperstidningen, så detta är inte en recension.

USA utropade sig självständigt från England 1776 och fick egen konstitution. Trots att den föreskrev individuella rättigheter bestod slaveriet i den nya nationen.

Det var en paradox att en stor del av nationens invånare kom att sakna de individuella fri- och rättigheter som konstitutionen föreskrev.

Efter hand kom slaveriet att upphöra i stater i norra USA. Men slaveriet fortsatte i södern. De staternas ekonomi, som byggde på jordbruksprodukter och främst bomull, blev beroende av billig slavarbetskraft.

Trots det fanns en kritik mot slaveriet även i södern under första halvan av 1800-talet. Eftersom slavar kunde friges eller friköpas var inte alla svarta i södern slavar.

Under 1850-talet skärptes motsättningarna i slavfrågan och kritik mot slaveriet avtog i sydstaterna när kritiken i norr ökade.

Politikerna från nordstaterna drev att slaveriet inte skulle tillåtas i nya stater i väster, som blev delar av USA. Den motsättningen kom att bli central.

Staterna i södern såg att de skulle bli i minoritet i antal i USA och befolkningsmässigt. De drev därför, ännu hårdare än före 1850-talet, att de enskilda staterna skulle ha stor makt och federationen USA skulle ha liten makt.

Staterna i norr, och dess politiker från främst det republikanska partiet, ansåg att makten på federal nivå skulle vara större. I alla fall större än vad politikerna från sydstaterna, som främst hörde till det demokratiska partiet, ville.

Sju stater i söder, ledda av South Carolina, kom att förklara sig självständiga i början av 1861, efter att republikanen Abraham Lincoln vunnit presidentvalet men innan hans regering tillträtt.

Abraham Lincoln, president i USA 1861-1865.

I april 1861, i samband med att Lincoln installerats som president, angrep militära enheter i sydstaterna federala militära anläggningar.

Det gällde särskilt fort vid South Carolinas kust. De fortens federala trupp, särskilt Fort Sumters, försvarade sig mot de anfallande militärerna från South Carolina, vilket kom att bli början på inbördeskriget.

USA hade vid denna tid cirka 32 miljoner invånare. Nästan 20 miljoner bodde i nordstaterna och cirka 12 miljoner bodde i sydstaterna, till vilka fyra stater till anslöt efter Fort Sumter-striden.

Sydstaternas ekonomi byggde på jordbruksprodukter medan industrialiseringen kommit i gång i nordstaterna. En viss industriproduktion fanns i södra USA, men var mindre än i norr.

När kriget trappades upp valde den federala arméns officerare sida och en hel del av dem anslöt sig till sydstaterna, som hade skaffat sig en president, Jefferson Davis, och en huvudstad i Richmond i Virginia.

De flesta officerare och yrkessoldater kom att vara lojala med den federala armén som kom att bli nordstatsarmén.

Sydstaterna hade i krigets inledning en ekonomisk och militär strategi som gick ut på att dra ut på konflikten. Man hoppades bli gynnade av att i sin del av landet fanns gott om livsmedel.

Man hoppades också på att opinionen i nordstaterna skulle vändas mot inbördeskriget om det fick dra ut på tiden. Och man satte förhoppningar till att andra stormakter, främst England, som var beroende av bomullsimport, skulle stödja sydstaterna eller agera för en förhandlingsfred.

I södern hamstrades bomull och brändes skördar för att få upp bommullspriset. Men den stora importören England skaffade bomull från t ex Egypten. England och andra europeiska makter höll sig undan den interna amerikanska konflikten.

Militärt skulle södern ha gynnas av ett krig som drog ut på tiden, eftersom landet var svårt för nordstaterna att få grepp om. Infrastrukturen med vägar och järnvägar var sämre och det fanns stora vildvuxna områden, träskmarker och bergsområden som underlättade försvarsstrid.

Det visade sig dock att sydstaterna inte fullföljde strategin. De använde sig i hög grad av en offensiv strategi med anfall. Det var förödande eftersom södern var i underläge i manskap och trupper.

Eftersom alla slag slutade nästan oavgjort i antal dödade och skadade, även de som sydstaterna "vann", kom det att gynna nordsidan eftersom dess trupper var fler.

Nordstaterna hade i utgångsläget bättre ekonomi och infrastruktur. Mot slutet av kriget blev dessa fördelar betydande eftersom förnödenheter var svåra att få fram i södra USA.

Den ledande sydstatsgeneralen Robert E Lee opererade skickligt främst i Virginiaområdet med omnejd med merparten av söderns trupper. Därifrån gjordes militära aktioner, som krigets mest kända till Gettysburg i södra Pennsylvania i mitten av 1863.

Amerikanska inbördeskriget visade fram mot civilbefolkningens utsatthet i det totala krig som framtida krig skulle innebära. Och som vi i dag kan bevittna i bland annat Aleppo i Syrien.

Många soldater stupade även i efterdyningar av skador till följd av sjukdomar. Totalt dog i kriget mellan 620 000 och 690 000 beroende på hur man räknar.

Det skedde trots att kriget i början begränsades till att gälla mellan militärer. Men efterhand kom civilbefolkningen att drabbas mer.

En försmak av det som senare kallats det totala kriget och som gällt sedan i stor skala i det andra världskriget kom i inbördeskriget i USA. Det var nordstatsgeneralen William T Shermans marsch genom Georgia och in i South Carolina krigets sista år varvid stora städer intogs och ofta förstördes.

Det skar av sydstaterna och isolerade den nordöstra sydstatsdelen med Virginia där Lee fanns med de återstående sydstatstrupperna mot de numerärt större nordstatstrupperna under ytterst Ulysses S Grants befäl.

Shermans totala krigföring ansågs i södern inte vara gentlemannamässig, men bidrog till att inbördeskriget kunde föras mot ett slut.

Amerikanska inbördeskriget visade fram mot civilbefolkningens utsatthet i det totala krig som framtida krig skulle innebära. Och som vi i dag kan bevittna i bland annat Aleppo i Syrien.

Mer läsning

Annons