Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Nationalismen når snart våra hjärtan

I sin krönika kritiserar Sofie Eriksson Sverigedemokraterna och deras kulturpolitik.

Annons

Det är nästan alltid något som skaver i kroppen. Du vet, om man riktigt känner efter kan man hitta någon led, muskel eller tanke som värker.

2016 är året då Sverigedemokraterna delvis fick som de ville med migrationspolitiken, även om de själva höll en relativt låg profil under debatten. ID-kontroller, åldersbestämning av (vissa) barn, tillfälliga uppehållstillstånd, krav på försörjning för anhöriginvandring, ja det är bara några av de asylrättsliga inskränkningar som genomförts i vårt land det här året.

Vi visste hela tiden vilka som föreslagit dessa försämringar från början, och även om vi socialdemokrater inte vill det så har vi faktiskt genomfört delar av det rasistiska partiets politik.

Vi har haft våra debatter och fler kommer, var så säker, men den här texten handlar inte om det här - även om det behövde nämnas.

Nu är det nämligen tid för nästa steg. Sverigedemokraterna har vid ett flertal tillfällen svikit den grupp de sagt sig värna, arbetarna, genom att febrilt väja för Svenskt Näringslivs önskemål om att till exempel inte kräva kollektivavtal vid offentlig upphandling eller vinstförbud i välfärden.

De vaga beskeden från M och KD om framtida samarbeten oroar. Du och jag och andra har gemensamt skrivit miljontals digitala rader och haft minst lika många samtal om att Partiet Utan Ryggrad gör allt de kan för att komma in i maktens finrum, samtidigt som deras politik går hem hos personer långt utanför dem.

Om SD kan tänka sig att sälja så mycket av den politik de sagt sig stå för – vad är det då de prioriterar istället? Det finns indikationer på att det är kulturen som är näst på tur till galgen i Sverigedemokraternas nationalistiska projekt.

Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna.

Sverigedemokraterna har många idéer för kulturpolitiken – ett politiskt område som under lång tid behövt någon form av extern nytta som argument för sitt existensberättigande.

Genom de senaste decennierna har kulturen varit viktig, inte på sina egna villkor utan för exempelvis hälsan (vi blir friska av kultur), konkurrenskraften (vår kommun blir attraktiv om vi har nice kultur) och vinstens (vi kan tjäna pengar på kultur).

Sverigedemokraterna har samma inledande formulering – men de menar istället att kulturen är viktig för den gemensamma nationella identiteten. Alltså att forma nationalistiska medborgare.

Detta tar sig uttryck i förslag om bland annat omformulering av Sveriges grundlag, där Mikael Jansson (SD) vill att det ska framgå att Sverige är svenskarnas land.

Man har också riksdagsledamöter som föreslagit fängelsestraff för konstnärer som målar kvinnliga könsorgan (gud vad stötande liksom, men snoppar kan vi titta på i många århundraden till). Och förslag finns om att svensk spelindustri ska stärkas, för att kunna skönmåla vår nation för unga på deras egen kulturella arena.

Att företag inom spelindustrin i allra högsta grad är internationella arbetsplatser har man uppenbarligen inte fattat eller avstår att förmedla. Det viktiga för dem är att spelbranschen ska gynna berättelsen om fäderneslandet Svea Rike.

Andra förslag från SD inom kulturområdet är att kraftigt försämra utbudet på biblioteken av litteratur på andra språk än svenska och att landsting och regioner endast bör kommunicera på just svenska.

Allvarligt är också det faktum att Sverigedemokraterna vid i princip alla tillfällen givna föreslår stora generella neddragningar av bidrag till allmänkultur och folkbildning. Man satsar gärna på knätofs, men absolut inte på stöd till verksamhet som främjar mångkultur och samhällskritik.

Här i Dalarna har Sverigedemokraterna i landstinget föreslagit att medlen till kulturen ska kapas med hela en tredjedel. I kostnadsväg skulle det kunna innebära helt slopat stöd till samtliga studieförbund nedläggning av Dalarnas Museum, två folkhögskolor samt länsbiblioteket.

Oppositionsrådet Jenny Nordahl (SD) sa från talarstolen i landstingsfullmäktige att det inte är så viktigt med annan kulturverksamhet än den som bevarar våra svenska traditioner och midsommarafton kostar ju inget för landstinget, därför kan man sänka stödet så drastiskt.

Vad händer den dag då Sverigedemokraterna inleder ett samarbete med något av de borgerliga partierna, vilka politiska frågor kommer stå på deras kravlista? Låt oss komma ihåg att stora delar av deras migrationspolitik redan är införd.

Sverigedemokraterna är i grunden är ett djupt nationalistiskt (och rasistiskt) parti och därmed kan vi gissa oss fram till att kulturpolitiken kommer vara ett område där de kan få gehör, särskilt med tanke på att det är ett prioriterat område för SD men inte för de partier de troligtvis kommer samarbeta med.

Sammanfattningsvis handlar detta om två saker. De är:

1. Att SD:s kulturpolitik verkar för nationalism och eliminering av olikheter.

2. Att spelplanen för dem är stor vid eventuellt samarbete med partier som inte prioriterar frågan.

Detta manar förhoppningsvis till eftertanke hos alla de som fortsättningsvis vill att kulturen ska kunna vara ifrågasättande, fri och spretig.

Om vi ska förmå en kraftfull kulturpolitisk debatt mot Sverigedemokraterna (och eventuella samarbetspartier) måste vi vara fler som är partipolitiskt organiserade lokalt och regionalt här i Dalarna än vad vi är idag. Det är ju här stora delar av kulturpolitiken avgörs.

Om vi ska förmå en kraftfull kulturpolitisk debatt mot Sverigedemokraterna (och eventuella samarbetspartier) måste vi vara fler som är partipolitiskt organiserade lokalt och regionalt här i Dalarna än vad vi är idag. Det är ju här stora delar av kulturpolitiken avgörs.

Om vi misslyckas når kanske nationalismen människors hjärtan – igen. Vågar vi ens tänka på vad som står på tur i en sådan samhällsutveckling?

Vi ska inte misslyckas.

Mer läsning

Annons