Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sundberg träffar rätt om blåa Björklund

Annons


Robert Sundberg träffar verkligen rätt i ledaren ”Blåa Björklund i >blåsväder” (DD 2/9) om folkpartiet.
Nu när det är halvtid i mandatperioden, och regeringen har mycket >dåliga opinionssiffror i förhållande till oppositionen, är det >viktigt att de presumtiva väljarna får veta statusen i folkpartiet. >
En utgångspunkt kan vara partiets syn på välfärd och exemplifieras, här genom uttalanden av partiets gruppledare i riksdagen: Johan Pehr-son.
För honom är arbete grunden till människors välfärd. Det förefaller som det i arbetsbegreppet finns en inneboende medborgerlig plikt i >att arbeta. Att eftersträva välfärd blir således också en plikt.
Däremot säger folkpartiet, och övriga i alliansen, mycket lite om >den enskilde individens självförverkligande och om vikten av att >individerna stimuleras till att välja en egen >yrkestillhörighet och karriärbana. Detta är anmärkningsvärt, eftersom >individens autonomi och frihet är grundbultar i en liberal hållning. >
Att ersätta de liberala grundtankarna med statlig kontroll och >tvångsmedel underminerar folkpartiets värdegrund. Men tydligt är att det är just detta som verkar vara det pris som >folkpartiet måste betala för sin inträdesbiljett i alliansen. >
Kontroll och tvång ser inte heller endast ut att drabba de sämst >ställda i samhället utan även partiets riksdagsgrupp. Statligt >tvång och frihet verkar inte längre utgöra några motsatser >i dagens folkparti.
Den omilda kommenderingen av ledamöter som hade avvikande åsikter i >fråga om FRA anfördes av Johan Pehrson. Hans hållning är ett exempel >på hur liberalismens grundvärderingar håller på att överges i >folkpartiet. Detta ställer folkpartiet inför ett vägskäl.
Ett parti utan grundläggande värderingar är som en båt utan köl, >vinglig. Nu ser det ut att denna insikt i viss mån finns kvar hos >några folkpartister. Att tre tidigare fp-partiledare; Ola >Ullsten, Bengt Westerberg och Maria Leissner, tillsammans med de fyra >fp-riksdagsledamöterna Birgitta Ohlsson, Camilla >Lindberg, Cecilia Wikström och Maria Lundqvist-Brömster offentligt >går ut och kritiserar FRA-lagen förefaller dock inte utgöra något >bekymmer för Johan Pehrson. Det borde det göra.
Vilken riktning på >den politiska kartan tänker partiet ta? Frågan om färdriktning gäller i hög grad arbetsmarknaden. >
Alliansregeringen förespråkar en arbetsmarknad som mer eller mindre >är avreglerad. Den enskilde arbetstagaren är mer utlämnad och har antagligen mer krav på sig att själv anpassa sig efter >arbetsmarknadens behov. Arbetsrättens existens får nog betraktas som >tveksam.
Folkpartiet säger att i takt med att förmögenhetsskatten >blivit slopad kommer Sverige få ett mer gynnsamt företagsklimat. >Företagen ökar sina investeringar, vilket gör att fler företag >väljer att stanna kvar inom landet.
Men är det inte så att alliansen och företagen endast eftersträvar >vinstmaximering och att den enskilde anställde i detta perspektiv >närmast blir en ren kostnad? Arbetsgivaren ska ha fria tyglar, inte >den anställde.
Folkpartiet tycks anse att liberalism endast är för de som anställer, >inte de som anställs. Det skulle därmed kunna betraktas som ett >privilegium för vissa delar av samhället. Välfärden blir till slut en fråga om vem som har resurser att skaffa sig tillgång till den.
Avslutningsvis blir medborgarnas fråga till Johan Pehrson: Vad är en >anställning värd i den svenska arbetsmarknadsmodellen?
Patrik Wikström
Örebro


Svar: Folkpartiet har gått åt höger efter Bengt Westerbergs >partiledartid. I ledaren 2/9 ville jag påvisa det, bland annat genom >några exempel på hur folkpartiet framhöll sig själv i olika kampanjer >1993-94: som ett parti i mitten, för ”både företag och dagis” och som ”vågar slå mot både s och m”. Nu är det bara företag och slag mot s. >
Folkpartiet har lämnat de socialliberala drag partiet tidigare hade >som en viktig del av sin profil.
Du nämner att välfärden för fp blir en fråga för dem som har resurser >att skaffa sig tillgång till den. Precis där har folkpartiet svikit. >
Förr, då Bengt Westerberg var partiledare, var en bra offentlig >välfärd viktigt för folkpartiet och något som sågs som underlättande >för individen då denne eftersträvade ökad frihet.
Exempelvis genom >att det finns god offentlig barnomsorg, åldringsvård, sjukvård, >utbildningsväsende med mera kan individen få bra verktyg för att nå de mål han / hon ställer upp för sig själv att nå, inte minst i arbetslivet.

Robert Sundberg

Mer läsning

Annons