Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vi semestrar gärna i diktaturer

I sin krönika undrar Lennart Götesson över varför så många turistar i länder som är diktaturer eller har bristande demokrati samt varför protester mot det uteblir.

Annons

Svenskar åker i dag gärna till Thailand. Ingen talar om att det är en militärdiktatur, som vi inte borde besöka och gynna. Svenskar åker också till Gambia, som formellt är en demokrati, men mer likt en diktatur och ett land där pressfriheten är mycket ansträngd. Det senare gäller ju också Turkiet, men där är det bombdåd som skrämmer bort turisterna.

En thailändsk kvinna håller ett  porträtt av Thailands kung Bhumibol Adulyadej utanför det sjukhus där Bhumibol vårdats i Bangkok innan han dog.

Biståndspengar hamnar också i många diktaturer och handel sker med många diktaturer liksom att det är idrottsutbyte med diktaturer.

En gång i tiden uppmanades svenskar att inte åka till diktaturens Spanien. Ja, nu åkte vi ändå. Det gick ju att skylla på att vi nordbor behövde sol och värme. Billig sprit var det svårare att skylla på även om det naturligtvis hade stor betydelse.

Vi uppmanades också att inte åka till Grekland under juntatiden och den uppmaningen hade en viss effekt. När det gällde Spanien och Grekland fanns det också proteströrelser i Sverige. Något sådant ser vi inte i dag, i vart fall inte så att det hörs i någon större utsträckning. Eller är det någon som hört talas om en kommitté som i Sverige jobbar för demokrati i Thailand?

Eller en kommitté som arbetar för demokrati i någon annan diktatur. Det finns ju ett antal inte så långt bort, liksom det finns förmenta demokratier där regimen har en tvivelaktig inställning till demokrati, yttrandefrihet och mänskliga rättigheter.

I dag har vi ingen Olof Palme som talar om ”satans mördare” eller om ”diktaturens kreatur”, och det finns ingen annan heller som skriker till. Inte så det hörs och ger rubriker i alla fall. Jo, Margot Wallström lyckas ju skapa en och annan rubrik.

I dag har vi ingen Olof Palme som talar om ”satans mördare” eller om ”diktaturens kreatur”, och det finns ingen annan heller som skriker till. Inte så det hörs och ger rubriker i alla fall. Jo, Margot Wallström lyckas ju skapa en och annan rubrik genom att kritisera något lättstött land som Israel.

Nu åker de som inte skrämts av terrorhot till Turkiet, en ganska tveksam stat när det gäller demokrati. Inte ens Erdogans senaste turer efter den misslyckade militärkuppen har haft någon större effekt.

Sol, stränder och billig fylla uppväger tydligen alla ett lands brister. Det är viktigare med den egna plånbokens välbefinnande än att ett lands hela befolkning har det bra. Det som kanske sätter stopp för resandet är terrordåd som drabbar turistorterna.

I maj 1968 stoppades en tennismatch i Davis Cup mot Rhodesia i Båstad. Det var bråk och massmedia rapporterade om Båstadskravallerna. Matchen spelades sedan utan publik i Frankrike. 1975 gjordes försök att stoppa en Davis Cup-match mot Chile. Det försöket misslyckades dock.

2009 spelades en match mot Israel i Malmö utan publik. då det ansågs att det var en högriskmatch. Det skulle kunna bli protester sedan Israel begått, som många ansåg, folkmord i Gaza. I dag spelas matcher mot vilka som helst. Ingen verkar protestera.

Sverige ställer också upp i OS och svenska landslag gör vad man kan för att komma med i VM och EM. Detta trots att det inte minst när det gäller OS och fotboll verkar vara lite tvivelaktigt hur länder tilldelas dessa mästerskap.

Det är inga problem att åka till länder som Qatar, eller något annat land med samma typ av regim. Istället gläds vi åt eventuella svenska framgångar.

I somras var det Brasilien som gällde, det är en demokrati, men man kan alltid fundera lite över hur landet kunde få OS, liksom man kan fundera över hur Ryssland kunde få vinter-OS.

Vi accepterar att idrottsrörelsen lever ett eget liv utanför staters kontroll och ställer upp på att låta skattebetalare stå för många notor, samtidigt som organisationer som IOK, FIFA och UEFA samlar pengar i därtill lämplig lada och helst inte vill bli granskade av någon annan än sig själva och dessutom göder ett antal pampar.

TV:s Uppdrag Granskning tog upp fotbollen i två program och det har varit program om riggade matcher. Det var bra, men det behövs mer granskning av en idrottsrörelse, som likt de företag som kallar sig globala vill leva utanför alla lagar och regler och helst sköta sina affärer i ett skymningsland. Det behövs också mer granskning av andra sporter och dess organisationer.

På något vis är det symptomatiskt att USA, där fotbollen inte står lika högt som i Europa, och dess FBI var med och slog till mot fotbollens toppar och gjorde det i Europa. Polisen i Schweiz lär ju också ha haft ögonen på fotbollen en längre tid, men FBI kanske var det som behövdes för att få ändan ur vagnen. Man kan ju undra varför inget hänt tidigare.

Mer läsning

Annons