Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

En demokrat har gått ur tiden

/
  • Svante Pedersson hade in i det sista uppfattningar om vad som hände i fack och parti.

Annons

Som tidigare meddelats har Svante Pedersson, Falun, avlidit i en ålder av 97 år. Han efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn, släkt och många vänner.

En gammal kamrat har gått ur tiden. Fackföreningsmannen, folkrörelsekämpen och demokraten Svante Pedersson somnade in den 5 oktober. Han blev 97 år. Jag lärde känna Svante under de stormiga men lärorika åren i Transport då förbundsledningen i mitten av 70-talet ville att han skulle ta uppdraget som kanslichef, senare organisationschef i förbundet. Det gjorde han och om den tiden har Svante skrivit i flera böcker, senast i "En klassresa i demokratins tjänst", Fauns Förlag 2013. Därför ska jag inte här beskriva Svantes insatser för Transport och LO, jag nöjer mig med att konstatera hur olika man kan beskriva en händelseutveckling; antingen som dåtidens tidningar och medier gjorde eller som Svante Pedersson gjort i sina böcker. Själv håller jag på Svantes väldokumenterade beskrivning, jag var ju där!

Svante gjorde också andra betydande insatser inom folkrörelser, folkbildning och politik, bl a som LO-skolans föreståndare i Brunnsvik (1958-1966), chef för stiftelsen Litteraturfrämjandet (1965-1970), tjänsteman och expert på medbestämmande i Finansdepartementet 1970-1977, en tjänst som han lämnade för att övergå till Transport 1977. Bland många andra uppdrag vill jag särskilt nämna att Svante tjänstgjorde vid Arbetslivscentrum, bl a som kanslichef åren 1981-1983.

LÄS OCKSÅ Kultur: "Klassresa som tidsmaskin"

Skälet till att jag ovan särskilt omnämner Svante Pedersson som demokrat har inte enbart att göra med hans insatser i fack, folkrörelser, förvaltning och myndigheter. Han var också under hela sitt vuxna liv engagerad i hur man för det demokratiska samtalet och hur det demokratiska beslutsfattandet bör gå till inom våra organisationer. Som grund för detta hade Svante, i all försynthet, en gedigen kunskap om stadgar och stadegeenligt fattade beslut som ledstjärna i beslutsprocessen. Det var viktigt att alla skulle få möjlighet framföra sina förslag och ståndpunkter, det var viktigt att själva beslutsförfarandet genomfördes så att alla förslag prövades och att man aldrig föregrep beslut i kommande punkter på dagordningen.

LÄS OCKSÅ Svante, 95, protesterar: "Det betalas för lite skatt"

Redan i början av 1970-talet skrev Svante böcker och skrifter om hur man kan vara aktiv inom föreningslivet. Ett särskilt intresse visade han för beslutsfattande och mötesteknik. "Vårt möte", Brevskolan 1974, och "Mötesteknik", Brevskolan 1978, är två klassiker. För nutida mötes- och kongressordföranden har nog ändå "Föreningsboken", Svante och Lasse Pedersson (Svantes son), Bilda förlag 2009, blivit det diskussions -och kunskapsunderlag som nog är det bästa som finns när det gäller mötesteknik. Ibland önskar man programledare att i radio och TV få fick en ordentlig genomgång av Föreningsboken om hur ett demokratiskt samtal bör gå till innan de släpps lösa att leda s k partiledardebatterna och liknande.

Under alla år sedan Transporttiden har jag haft nöjet att hålla kontakten med Svante, senast när jag besökte honom i Falun i somras. Sin vana trogen hade han in i det sista uppfattningar om vad som hände i fack och parti, särskilt när han inte tyckte att beslut fattats i stadgeenlig ordning eller att olika procedurer i valberedningar och liknande inte genomfördes som de skulle. Ibland var vi överens, ibland inte. Oavsett vilket var det alltid ett nöje att diskutera stadgar och beslutsfattande med honom. Det berodde inte enbart på hans stora kunskaper och intresse. Snarare var det så att i allt vad Svante tog sig för hade han sin ideologi, de långsiktiga målen och den demokratiska övertygelsen som utgångspunkt.

LÄS OCKSÅ Kultur: "Välfärdssamhällets uppgång och fall"

I en tid då allmänt tyckande, ogrundade påståenden, högt tonläge och att systematiskt avbryta den vars åsikter man ogillar har blivit norm i samhällsdebatten känns det särskilt tomt och sorgligt att en gedigen förespråkare för det demokratiska samtalet har lämnat oss. Vi är många som har anledning att sända en tacksamhetens tanke till Svante Pedersson. Vila i frid!

Bo Rönngren

Mer läsning

Annons