Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kjell Åhsberg: "Följ din inre röst"

Jag börjar det nya året med en text om bättre förståelse människor emellan. Att man har rätt att vara annorlunda och ändå accepteras. Kanske är det så att de som vågar avvika är de som för samhället framåt? En önskan att stilla be om.
Jag önskar härmed alla läsare ett Gott Nytt År!

Annons
Foto: TT

Gästkrönika: Följ din inre röst!

Jag hörde vid ett tillfälle, när jag var ung, en röst i mitt inre. En metallisk röst inlindad i mjukaste siden.

”Du måste tränga djupt in i dig själv! Träng ända ner till den djupaste delen! Där kommer du att finna ljuset i centrum av ditt inre mörker. Då kommer du till insikt om vem du är, varför du existerar och vart du är på väg.”

I den insikten skulle jag finna förklaringar som inte ifrågasattes. Vetskapen som inte krävde något kunnande. Svaren utan att frågor ställts.

Först då skulle jag förstå. Eller kanske inte alls förstå. I så fall spelade det ingen roll.

Familj och vänner ville att jag skulle kliva ur fantasivärlden. Komma tillbaka till verkligheten. Jag kunde inte. Var fångad.

När jag gick djupare fann jag ord och meningar. Bilder kom upp. Flöt omkring i mitt medvetande. De krävde förlossning. Bli nedtecknade så att också andra kunde uppleva dem. Men det vågade jag inte berätta för någon. Inte då.

Jag kunde inte förklara att bildernas kraft inte tillät mig att sova. Inte tillät mig att vila förrän jag hjälpt dessa energier till vad de insisterade på. Jag visste inte hur jag skulle berätta för omgivningen att jag kände mig lurad på livet om jag inte fick skriva. Jag kände att jag måste hjälpa bildernas krumbukter och sammansättningar att få bli vad de begärde.

Om jag bara kunde ta talbubblorna som flöt omkring i mitt inre, fånga dem och sätta samman dem till en berättelse, forma dem till vad de var avsedda för, så kunde jag kanske låta familjen och världen förstå.

Jag kunde förhoppningsvis hjälpa omgivningen att inse betydelsen av skönhet. Förstå att allt har sin givna plats. Att alla har en uppgift att fylla. All sorg som fanns inuti, all glädje, alla de ingrodda medfödda minnena kunde blandas till något viktigt.

Jag ville lära alla att dyka djupare ner i skapelsen så att de befriades från invanda mönster och tvång. Kreativiteten var nyckeln till att förstå världen. Ja, hela universum.

Jag avvek från mönstret. Stod inte ut med att göra det som andra förväntade sig. När jag började illustrera berättelserna slog Jante till på allvar.

”Tro inte att du …!”

”Amatörkonstnärer är suspekta”, lät det bakom min rygg. ”De tror sig vara märkvärdiga.”

Jag kommer ihåg hur det var innan skrivandet tog sin början. De brydde sig om mig. Talade och skrattade med mig. Då slapp jag vara ensam.

Men det var innan jag föll djupt in i mig själv för att finna, och tillfredsställa, mina egna fantasier i den fasta övertygelsen att de även skulle komma att hjälpa andra.

Jag trivdes bäst med vännerna anteckningsblocket och pennan. Det enda jag saknade var respons på texterna och bilderna när jag väl vågade visa dem. Där var det tunnsått. Och är ofta så än idag.

En dag, många år senare, började den metalliska rösten återigen tala inom mig.

”Lär dig att lyssna till vad som inte sägs! Oavsett vad folk säger, lyssna till de outsagda orden! De andra är rädda för förändring och vågar inte ta den chansen. Det är inte dig de misstror, det är din inre värld. Alla förstår inte det språng du har tagit. De förstår helt enkelt inte! Trots att det ibland är förvillande, ibland smärtande, ibland möjligen lindrande, är osagda ord viktiga. De är din möjlighet att förstå kreativitetens värld. Var också alltid uppmärksam på hur naturen talar! Dess outtalade ord ger dig styrka att fortsätta på din utstakade väg.”

Fortfarande, många decennier senare, formar jag ord och meningar som roar, oroar, retar, gläder, irriterar, förargar och upplyser. Kanske bara en stunds underhållning. Eller förändrar åsikter. Ibland också mina egna.

Kjell Åhsberg

 

Mer läsning

Annons