Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ta bussen till det riktiga Kreta

Kreta har 300 soldagar om året. Ön är sommarsäker från maj till långt in i oktober och vattnet håller badkarsvärme för jämnan. Frusna svenska turister får det dom vill ha på Kreta.

Annons

Det är vädret som är öns styrka, liksom den professionella turistindustrin. Servicen på restaurangerna håller högsta klass.

Det gäller både de gigantiska trottoarkrogarna i städerna och de mindre tavernorna på landet. Överallt rena dukar. Porslin med tunga bestick. Eleganta kypare svängande på menyer med tjusiga skinnpärmar.

Ta bybussen till bergen i Kreta. Plötsligt är du i riktiga Grekland.

Maten är ok. Inte mer, inte mindre. Du vet vad du får från grillen. Synd dock att träkolet har ersatts av el och gas på många turistställen. Och att pommes frites kommer i stora berg till varenda kött-och fiskrätt om man inte säger ifrån. Prova ris eller stekta grönsaker istället. Och beställ den grekiska salladen med fetaosten. Sååå god. Sååå oljig.

Gammalt och nytt i Heraklions hamn.

Öl i frostiga glas kan dom på Kreta och i hela Grekland. I nattens varma vindar smakar Fix bäst. Mythos är också ok. Vinet däremot är lite hipp som happ. Ofta för kallt. I regel för utspätt. Nån enstaka gång riktigt gott.

Kaffe i engångsmuggar med industribakadeDelicato-kakor. Glöm det på Kreta.

Vi valde Heraklion, staden mitt på Kretas nordkust. 200 000 invånare med ett fint centrum av gågator och massor med krogar. Den antika muren runt staden imponerade. Portarna in kändes mäktiga.

Staden i övrigt blandar och ger. Ett himla liv är bara förnamnet. Bilparken har svämmat över överallt. Parkeringskulturen är anarkistisk. I rondeller, på busshållplatser och på övergångsställen är bra att ställa bilen tycker en sann grek. Det är otroligt. Ingen kommer fram, ändå rullar det på nåt ofattbart sätt.

Plastpanik på Kreta. Stackars miljökontoreti Heraklion.

Engångsplast ska bara kastas precis där man står. Så är det på Kreta. Gärna i rabatter, längs vägarna eller på stranden. Önsvämmar över av plast. Det ser för j-t ut på ren svenska. Finns det ett miljökontor i Heraklion så har dom jobb för resten av det här århundradet.

Busstationen Heraklion: kafé och väntsal i ett. Jämför gärna med Knutpunkten i Falun.

Ett stilla tips: ta lokalbussen ut ur stan. Böka inte med nån hyrbil. Bussarna går frekvent överallt. Till Matala på södra ön eller till Anogia i bergen till exempel, eller till Knossos och till stadens stränder. Flotta långfärdsbussar med AC (air condition) eller små skramliga bybussar med KD ( korsdrag). Det är bara att välja. Biljett köper du i kiosken.

Parkeringspanik i Heraklion. Allt är tillåtet. PS. Se upp. Ingen stannar för gående på övergångsställena.

Lilla bussen är roligast. Ta den. Plötsligt slungas du in i riktiga Grekland. Gumman med brödkorgen stiger på, liksom flickan med blommorna. Gubben med käpp och en enda tand i munnen håller låda i hela bussen. Chauffören tjattrar och ger järnet.

Ingen respekt för forntida murar och portari Heraklion. Grafittin kladdar och förfular.

Stoppen i bergens pyttebyar är bäst. Folkvinkar på utekaféet. Barn kliver av vid skolan. Fåren bräker. Det doftar från bageriet.

Stranden, solen och vattnet är skönt. Som broschyren, du vet. Lokalbussen är en dimension till. Gå ombord. Känn på Kretas vardagsliv, lyssna på skratten och skvallret i bussen. Språket? Rena grekiskan.

Mer läsning

Annons