Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DD-sportens Elin Broman om en mardrömsresa till Småland

Annons


Uppdrag: Åk till Nybro på söndag och direktrapportera matchen mellan Nybro och Leksand.
Okej. Hur svårt kan det va?
Ja, ni... ganska svårt.
För det första upptäckte jag att det var aningen klurigt att förflytta sig sträckan Falun - Nybro en söndag i december. I alla fall om man ville vara i Nybro till klockan 16. Men, men inga problem. Det var bara att sova hos en kompis i Örebro från lördag till söndag så skulle ju det ordna sig. Då var man ju redan halvvägs.
Vaknar upp i Örebro på söndag morgon. Kommer på tåget i god tid. Det rullar som det ska, och jag lutar mig belåtet tillbaka i sätet. Tänk vad bekvämt det är att åka tåg ändå! Smidigt på något sätt. Det här kommer bli en underbar resa. >
Första bytet: Mjölby... Kommer av tåg nummer ett och börjar leta efter nästa på en högst förvirrande tågstation. Mitt tåg ska avgå från spår 1... På stationen finner jag spår 4, 3, 2 och 21... Ingen etta alltså. Men efter noggrant övervägande drar jag slutsatsen att spår 1 nog måste vara det där nummerlösa spåret.
Yes! Alvesta står det på en skylt, det är ju rätt. Men vänta nu. Avgångstid 12.29? Var det inte 12.15 det skulle gå? Ja, ja, det är ju bara några minuter.
Kommer på nästa tåg och sjunker återigen ner på ett bekvämt säte. Någon har lämnat en kaffemugg i hållaren framför mitt säte och en ligistisk tvååring på platsen framför väljer att hälla den kvarblivna kaffesumpen över mina skor. Okej, det är lugnt. Lite fuktigt bara, men det är ingen fara.
Känner att jag börjar må illa. Svänger det inte väldigt mycket här? I högtalaren ropar en överdrivet hurtig stämma att det tyvärr är fel på en av tågets vagnar. Funktionen som ska dämpa lutningen i kurvorna har upphört att fungera. ”Detta gäller endast vagn 3”.
Jag sitter i, hör och häpna, vagn 3. Känns som jag är på Gröna Lund. Skulle behöva gå på toaletten, men högtalarrösten varnar för att ”gå och stå i vagn 3”. Jag sitter kvar. Jag hinner ju gå på toaletten i Alvesta i stället.
Så dags för nästa utrop: ”Tyvärr är vi 23 minuter försenade. Vi kommer göra allt vi kan för att nästa tåg ni ska med väntar in i Alvesta”. Jaha, tänker jag samtidigt som jag får höra att anledningen till förseningen är ”spårarbeten”... Lite märkligt, tycker jag ändå. Jag menar, kom det som en chock för konduktören att det var spårarbeten på sträckan? Hade dom inlett arbetet just den här morgonen? Tveksamt.
Högtalarrösten kvittrar vidare: ”Alla tåg kommer att vänta in. (Skönt.) ”Utom ett, det mot Nybro”.
Jaha.
Kommer av på Alvesta station. Där ska det finnas en ersättningsbuss. Okej, inte lika snabbt som tåg kanske, men ändå en buss. Bättre är cykel. Bussen kommer... om 45 minuter.
Klockan tickar. Snart dags för match.
Väl på bussen. Allt flyter ganska bra. Glömde gå på toaletten i Alvesta. Glömde dessutom att köpa något tilltugg. Men det är lugnt. Det finns ju i ishallen sen.
Utan förvarning stannar så bussen. ”Ni som ska vidare mot Nybro kan gå av här!” Jag och några vilsna själar till kliver tveksamt av och ser bussen lämna oss mitt i urskogen. Tycker mig se chauffören hånskratta i backspegeln, men vet inte säkert.
Så där står vi då i skogen. Temperatur; Antarktis... >Men någon har tydligen hört att det ska komma en annan buss och hämta oss. Fast den är tyvärr försenad.
Okej.
Fingrarna börjar skaka. Jag tar upp datorn och försöker förtvivlat meddela att det nog blir väldigt sparsamt med referat från period nummer ett. Datorn hänger sig.
Så kommer då... ”bussen”... som visst är en bil. Alla får inte plats. Jag blir kvar.
Börjar prata med ett par som står bredvid mig. Det visar sig vara ordföranden i Nybro hockey! Vilken grej! Trodde väl aldrig jag skulle bli så glad över att träffa honom. Han ringer efter sin dotter som kommer och hämtar oss.
Vi åker i en bil. Den går precis som den ska. I precis rätt riktning och i precis rätt tid. Lyxigt värre.
Jag missar första perioden, men kommer i alla fall till andra. Får platsen högst upp i hörnet på pressläktaren. Jag ser inte tidtavlan därifrån och efter varje mening på min rapport får jag böja mig framåt (ställning: dubbelvikt). Något som i sin tur innebär att datorn som jag har i mitt knä (inga bord lediga) håller på att åka i backen. Över min axel hänger sladdar från ett uttag som råkar vara placerat precis bakom mig. >
Periodpaus. Fikat är slut. Men det finns kaffe. Jag dricker inte kaffe. Men tack ändå. Leksand förlorar. God jul.
Efter rapporten ska jag skriva en matchtext också. Hinner inte göra det på plats eftersom incheckningstiden på vandrarhemmet stänger klockan 19. Får springa ut från hallen men ryggsäcken på ryggen, datorn i famnen och andan i halsen. Letar mig fram genom villaområden och skogspartier (liten missbedömning i kartläsandet) men till slut når jag mitt hem för natten!
Väl på rummet möts jag av 50-gradig hetta. Det är fel på ventilationen. Jaja, bättre än Antarktis-kylan på vägen hit.
Jag kan ju vädra. Öppnar ena fönstret och allt känns bättre. Tar upp datorn och skriver artikeln. Hör något som droppar och ser att det regnat in i min väska. Kul.
Måste ha nåt att dricka. Skyndar ut i receptionen. Såg ju att det fanns en drickaautomat där. Det är bara det att dörren till receptionen är stängd. Inget problem i sig kanske, men det kniviga i det hela var att den även var låst! >
Jaja, det kunde ha varit värre? Säger dom.
Lyckade hälsningar från Nybro Vandrarhem (rum nummer 13).








ELIN BROMAN

Mer läsning

Annons