Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Världstriathleten Clas Björling har fortfarande lång väg tillbaka

Annons

2006 förbättrade Clas Björling sitt eget svenska rekord på Ironman.
Sedan dess har han fört en lång och tuff kamp för att komma tillbaka från den utbrändhet som under lång tid stoppade honom från all träning. I bagaget under resan finns en rad erfarenheter och en enorm saknad efter flickvännen Kristy Gough som tragiskt förolyckades under ett träningspass i vintras.

Sveriges bäste långdistanstriathlet drabbades av bältros under inledningen av 2006, men sjukdomen läkte ut och under sommaren hann han med att putsa sitt eget svenska rekord på Ironman (3,8 km simning, 180 km cykel, 42,2 km löpning) i tyska Roth till 8.15,59.
– Efter den tävlingen kände jag mej sliten, men jag fortsatte att träna på. Och en dryg månad senare kom jag tvåa på Ironman i England. Det var en tävling som jag borde vunnit, men kroppen fungerade inte som den borde, berättar Clas.
Han var sjuk i omgångar, och under en semestertripp i Turkiet tillsammans med flickvännen och elittriathleten Kristy fick han bältros för andra gången.
Målet under hösten var att i en penningstinn lagtävling i Las Vegas tillsammans med Björn Andersson och Jonas Colting sätta rekord, där Clas skulle springa maratonsträckan som avslutning på en Ironman.
– Men en månad innan tävlingen tvingades jag efter flera infektioner tacka nej. Jag var rejält övertränad, och kroppen visade tydliga tecken på utbrändhet. Jag var stressad utan anledning, fick hjärtklappning, fick tunnelseende, vaknade kallsvettig på nätterna. Och det är klart att jag blev väldigt rädd för vad som var på väg att hända.
Under inledningen av 2007 var Björlings hälsoläge som sämst. Då tog han sig i princip inte ur sängen.
Han gjorde flera tester hemma i Sverige, men det var inget som tydde på att något var fel. Vila, var läkarnas råd.
Men i USA kom han i kontakt med en läkare som såg tydliga tecken på att han var utbränd.
– Jag har haft kontakt med honom sedan dess. Och redan när vi inledde vårt samarbete sa han att jag vill hjälpa dig ur det här, men du måste göra som jag säger. Jag har tagit en del naturliga tillskott för att stärka upp kroppen plus att jag ändrat kosthållning för att främja kroppens läkning och återhämtning, säger Dalregementstriathleten.

Under fem månader gjorde han inte ett enda träningspass, men hittade andra träningsmetoder som han fortfarande använder sig av.
– Jag har försökt med meditation, och det använder jag nu på eftermiddagarna efter att jag kommer hem från jobbet. Och så passar yoga väldigt bra. Det är väldigt bra rörelseträning, och ger mycket både andligt och som stretching. Jag ser kroppen som ett bankkonto, och under hela min karriär när jag tränat hårt har jag tagit ut pengar. Och när jag var övertränad och fortsatte att träna på hårt tog jag lån som jag inte kunde betala tillbaka. Yogan ser jag som ett sätt att sätta in pengar igen, nu har jag ett program som jag kör. Och det kommer jag att ha stor nytta av under de tio år jag har kvar som elitidrottare. När jag inte fick träna under fem månader blev yogan ett sätt att känna att jag gjorde något aktivt med kroppen.
Efter den fem månader långa vilan fick Björling köra igång med en cykeltur på tio minuter.
– Det var underbart att dra på mej träningskläderna och bara ge mej ut och få röra på mej. Men efter det passet fick jag ligga och vila på eftermiddagen, ler han.

Drygt ett år senare, sommaren 2008 gjorde Clas ett par tävlingar i triathlon på kortare distanser, och han har dessutom hunnit med att bli svensk mästare i duathlon (löpning och cykel).
– Det var underbart att få smaka på den framgången. Det är dit jag vill tillbaka. Men idrotten får inte gå före min hälsa, jag kan inte belasta kroppen för hårt, säger Björling som under inledningen av hösten flyttade till Falun och började träna på heltid igen.
– Men det fungerade inte, varken mentalt eller fysiskt. Jag kände att det tog för hårt på kroppen. Jag åkte på förkylningar och blev allmänt sliten. Nu jobbar jag på skolan i Mockfjärd. Jag kan inte få ett bättre jobb, ungarna ger mej så otroligt mycket. Sedan tränar jag på eftermiddagarna. Men nu har jag förändrat så att det är uppbyggande träning, inte tävlingsinriktad träning. Och hösten är ju tiden för återhämtning.

Vet du när du kan tävla i triathlon på dina ordinarie distanser igen?
– Det kan bli redan nästa sommar. Men nu är fokus att balansera upp mitt liv. Och ett steg i det är att jag äter dopningsklassad medicin för min rehabilitering, och så länge jag gör det varken kan eller vill jag tävla. Det känns inte rättvist även om jag äter medicinen för min hälsas skull. Jag lider fortfarande av tunnelseende och sämre korttidsminne, och som jag sa hälsan är så oerhört mycket viktigare än idrotten, säger Clas som i början av mars i år miste sin flickvän Kristy Gough i en olycka.
Hon tränade i USA för att ta en plats i den amerikanska OS-truppen när hon blev påkörd under ett cykelpass, av en polis som somnat vid ratten.
Kristy och ytterligare en cyklist avled av sina skador.
– Många dagar känns det skit. Och jag vet inte om det kommer att göra mindre ont ju längre tiden lider. Jag hade ju hoppats få dela livet med henne, att dela den här erfarenheten efter det som hänt mej. Men hon finns med mej hela tiden, hon gav mej så mycket som bästa kompis, träningskamrat och flickvän, säger Clas.
- Det som hänt har gjort att jag inte tar allt för givet, och jag är glad över att vi fick avsluta som väldigt goda vänner. Det känns väldigt skönt att vi inte hade något outrett, och det är något jag lärt mej av det här. Man ska alltid skiljas som vänner, inte ha något otalt med varandra. Det här visar hur snabbt saker kan förändras. Det som hände Kristy samt det som jag själv har gått igenom har gett mej en annan syn på livet, även utanför idrotten.
Det gör att han redan nu planerar att jobba som föreläsare eller coach när den aktiva karriären är över.
- Men jag har tio år som elitaktiv kvar. Och allt som hänt har gjort att jag växt oerhört mycket som människa, jag har fått ett annat perspektiv att se på saker och det tror jag har gjort mej till en bättre idrottare, säger Björling.
MÅRTEN LÅNG

Clas Björling
Född: 13 juni 1978.
Bor: Mockfjärd.
Längd: 177 cm.
Vikt: 73 kg.
Klubb: Dalregementets IF (triathlon), IFK Mora (friidrott), Falu CK (cykel).
Hemsida: www.clasbjorling.com

Mer läsning

Annons